Hemma hos Marie-Louise Ekman

Av: Pontus Dahlman  Foto: Margareta Bloom Sandebäck

»Du borde läsa Steinbeck«, sa pappan. Men redan som barn föredrog Marie-Louise Ekman bildberättelser.

Direkt innanför ateljédörren väntar den: Marie-Louise Ekmans mäktiga bokhylla. Eller kanske snarare bokgrotta. Rummen där hon arbetar är fyllda med extraordinära grejer. Där kan man till exempel hitta en uppstoppad lama med målarrockar över ryggen, rader av stirrande dockor och skåp fulla av människofigurer i miniformat – kort sagt få en glimt av Marie-Louise Ekmans konstnärliga universum. Och det är till de tungt lastade bokhylleplanen i hallen hon går för att »mata sig« med intryck och inspiration.

– När jag vill få fart på något jag håller på med, då kollar jag i fotoböcker, denna till exempel är helt makalös, säger hon och drar fram amerikanskan Diane Arbus An Aperture Monograph från 1972, fylld med svartvita, ofta surrealistiskt skruvade människoporträtt.

Själv är Marie-Louise Ekman känd och hyllad för sina grafiskt distinkta målningar och tablåer där tabun dissekeras och sociala dramer brakar loss.

– Sådant här läste jag som barn, säger hon och letar fram Hallo, Little Mary Mouse av Enid Blyton; en seriebok av den gamla, avlånga sorten med en »stripp« per sida.

– Jag är en bildberättare, kan man säga, och jag har alltid inspirerats av serieteckningar. Pappa skällde på mig med jämna mellanrum för att jag inte läste Steinbecks Riddarna kring Dannys bord och andra klassiker, och det var ett säkert sätt att få mig att låta bli … Nu gör jag det förstås, och som teaterdirektör kommer man ju inte undan.

Marie-Louise Ekman har chefat över Dramaten, och hon är även verksam som pjäsförfattare. På »bokbordet« ligger det hon läser för projektet för stunden: en personlig bearbetning och komplettering av Strindbergs Fröken Julie, som ska sättas upp i februari på hennes gamla arbetsplats.

– Jag är inte intresserad av mord och jakter i mörkret, det som intresserar mig är den psykologiska jakten, som ju verkligen finns i den pjäsen.

Hon har också bland mycket annat regisserat filmer. Skriver gör hon »mest hela tiden«. 2018 kom hennes Få se om hundarna är snälla i kväll; en dagbok över maken Gösta Ekmans svåra sjukdomstid. Han gick bort 2017 men blickar mot oss från fotografier i ateljén.

Vi blir stående länge i hallen. Marie-Louise drar fram bok efter bok ur hyllan, där hon för övrigt vänt fram Liza Marklunds nya deckare, »så att jag kommer ihåg att den står i tur att bli läst«.

– Kolla här, en bok om japanska tatueringar, snacka om att berätta historier med bilder! Och den här, den har betytt mycket för mig, Show Freaks & Monster, där finns bland annat historien om Julia Pastrana, som visades upp som »apkvinnan« och stoppades upp efter sin död. Jag var väldigt tagen av det ödet.

– Och en bok som denna, säger hon till sist och får ta i för att få fram arkitekturfotografen Robert Polidoris maffiga bok med bilder från vackra gamla hus i Kubas huvudstad Havanna.

– Vilka interiörer! Den här kan man sitta en hel dag och bläddra i. Man kan resa, visst, men man kan också köpa sig en bok.