TEXT: YUKIKO DUKE

Yukiko Duke har läst Douglas Stuarts hajpade roman om Glasgow under 80-talet. Shuggie Bain är en bok som kommer stanna kvar hos läsaren.

Året är 1981, platsen Glasgow i Skottland. Margaret Thatchers åtstramningspaket har slagit hårt mot den skotska staden. Industrierna, som en gång fick staden att blomstra, har lagts ner och industri­arbetarna har förlorat sina jobb.

Männens sårade självkänsla gör arbetarkvarterens machokultur brutalare och mer destruktiv än tidigare. Kvinnorna får tidigt lära sig att de bara räknas som sexobjekt: våldtäkter och misshandel hör till vardagen.

Pojken Shuggie känner sig ­främmande för den manliga kultur som omgivningen tar för givet att han ska växa in i: han blir retad för sin mjukhet och sitt feminina sätt. Den enda som verkligen ser och förstår honom är hans mamma, Agnes. Hon är vacker som ­Elisabeth Taylor och drömmer om ett bekymmerslöst liv, men hennes verklighet är grå och torftig.

Agnes bor i ett nerslitet bostadsområde intill en kolgruva med sin andre man, en rumlande häradsbetäckare, och sina tre barn. När mannen lämnar henne, går hennes värld i kras: hon börjar dricka. Drickandet gör henne så elak och oregerlig att barnen lämnar henne. Kvar blir till slut bara hennes yngste, Shuggie.

Åh, så hjärtskärande Douglas Stuart skildrar hans förtvivlade kärlek till sin missbrukande mamma! Men Stuart gör mer än så, han visar också att han är en vass samhällsskildrare i en livskraftig brittisk tradition. I hans Bookerpris-vinnande debutroman värker sorgen över en stad som förlorat sin ­identitet, så till den milda grad att dess invånare inte längre orkar tro på framtiden, utan går ner sig kollektivt. Shuggie Bain är en makalös roman som stannar kvar länge inom läsaren.

Annons