Alice Staffan Beckmans transhistoria började under en skaparkris i Grisslehamn 1982. Drygt 35 år senare lägger han till Alice i sitt författarnamn. Här tipsar han om fyra böcker – och en teater – som lämnat avtryck.
Jean-Paul Sartres Äcklet
Fastän jag bara läste de första 40–50 sidorna år 1955 – äcklad. Jag bär med mig en replik från när huvudpersonen Roquentin besöker en prostituerad. Flickan frågar »Puis-je garder mes bas?« – »Får jag behålla strumporna på?«.
Paul la Cours Fragmenter af en dagbog
Mamman till en av mina ungdomsvänner var textilkonstnär och betonade dess betydelse för hennes samtal med sig själv. »Riv sönder din dikt när den gör dig lugn. Den är ditt förgångna som du dukar under för.«
Carl Jonas Love Almqvists Drottningens juvelsmycke
Och då tänker jag inte på boken utan på teater, närmare bestämt Alf Sjöbergs uppsättning på Dramaten 1957. Tintomaras lockande obegriplighet.
Lenins Staten och revolutionen
Läst av mig första gången försommaren 1966 då den blev en bekräftelse på att demokrati förutsätter ekonomisk demokrati. Parallellt läste jag för övrigt Dostojevskijs Idioten för andra gången av fyra.
Marguerite Duras Yann Andréa Steiner
Läst för andra eller tredje gången i februari-mars 2017 medan jag skrev Minns du? – en påminnelse om att förhållningssättet är allt.
Foto: Kajsa Göransson
