Klassikern

Antoine de Saint-Exupéry: Mannen bakom Lille prinsen

av Yukiko Duke

En flygkrasch i Sahara och fyra dagars irrfärd genom öknen. Så föddes idén till en av vår tids mest älskade klassiker. Men första stopp är en livlig krog i New York år 1941.

Året är 1941, platsen en livlig krog i New York. Vid ett av borden sitter den världsberömde franske flygaren och författaren Antoine de Saint-Exupéry – känd som »Saint-Ex« – och hans förläggare Curtice Hitchcock. De firar att författaren på rekordtid har lyckats skriva klart sitt senaste verk, Spaning mot Arras. Det är en osminkad skildring av en mardrömslik flygspaning Saint-Ex har gjort över den nordfranska staden Arras i maj 1940, där ett avgörande slag stod mellan de allierade och tyskarna.

Plötsligt får Hitchcock se att författaren har klottrat bilder av en liten, ljuslockig pojke på pappers­duken. Det är något speciellt med den där lilla gestalten, han pockar på uppmärksamhet: Hitchcock vill se mer av honom. Innan middagen är över har förläggaren bett Saint-Ex att skriva en barnbok som ska kunna ges ut lagom till julen 1942. Flygaren är tveksam, den lille prinsen är ett mycket privat självporträtt som han har tecknat under många år.

Hitchcock uppmuntrar honom, han vet att barnboken kommer att bli en succé. Den 41-årige Antoine de Saint-Exupéry är en excentrisk kändis med hjältegloria, som tilldelats såväl prestigefyllda litterära priser som tapperhetsmedaljer.

Han är greven som lämnar en lovande karriär inom det franska flygvapnet för sin flygrädda fästmös skull, men inte klarar av att vara borta från livet i luften. Då bryter han förlovningen, tar tjänst inom det nystartade, internationella postflyget och blir en av dess färgstarkaste personligheter. Ena dagen räddar han franska piloter ur fångenskap i Nordafrika – och tilldelas Hederslegionen av den franska regeringen – andra dagen slår han hastighetsrekord på någon exotisk flygsträcka.

Saint-Ex upplever ett antal svåra flygkrascher under sin karriär och ligger inlagd på sjukhus under långa perioder. Det är under konvalescenserna efter olyckorna som han börjar att skriva på allvar. Han får ett stort internationellt genombrott 1931 med den självbiografiska ro­­manen Nattflygning, för vilken han också belönas med det prestigefyllda Prix Femina. Snart gör han även succé som utrikesreporter och skriver reportage med stark närvarokänsla från Indokina, Sovjet, Nazityskland, USA och inbördeskrigets Spanien.

Det är i början av 1930-talet som den lille prinsen först gör entré i de kombinerade skiss- och anteckningsböcker som Saint-Ex alltid bär i sina fickor. Först dyker han upp i marginalerna, som en stillsam be­­traktare av världen. Men ju mer pressat läget i världen blir, desto svårare frågor om frihet, rättvisa och demokrati låter humanisten Saint-Ex honom ställa.

När Frankrike förklarar Tyskland krig hösten 1939, kallas Saint-Ex in som militär spaningsflygare. Han blir snabbt känd som en djärv sådan: inom loppet av några få månader har han tilldelats tre tapperhetsmedaljer. När Frankrike kapitulerar i juni 1940, får han genast frågan om han vill gå med i de fria franska styrkorna och flyga med brittiska Royal Air Force. Han förvånar alla genom att tacka nej och i stället resa till USA.

I 13 år har han varit gift med den salvadoranska konstnären Consuelo Suncín Sandoval. Äktenskapet är olyckligt: Consuelo och han kan inte leva ihop, men heller inte utan varandra. Efter den franska kapitulationen bestämmer sig Saint-Ex för att ge relationen med Consuelo en sista chans – men inte i det av Tyskland ockuperade Frankrike utan på neutral mark i USA.

Paret har bara tänkt att tillbringa några veckor i USA, men den politiska utvecklingen gör att de stannar kvar. Saint-Ex hatar New York och plågas av dåligt samvete över att inte delta i motståndet mot tyskarna. Han går in i en svår depression som gör hans omgivning oroad.

I det läget påminner förläggaren Hitchcock honom om hans löfte att skriva en barnbok. Saint-Ex rycker upp sig och bestämmer sig för att skriva en filosofisk fabel. Var ska den utspela sig? I Sahara, förstås!

Under ett försök att sätta nytt fartrekord på sträckan Paris-Saigon några år tidigare hade Saint-Ex och mekanikern André Prévot kraschlandat mitt i Sahara. I fyra dagar irrade de runt i öknen utan vatten och proviant och började till slut att hallucinera kraftigt. De var nära döden när en grupp beduiner får syn på dem och räddar dem. Men trots att vandringen i Sahara nästan kostat Saint-Ex livet, räknar han den som en av sitt livs största upplevelser: han fascineras av öknens majestätiska vidsträckthet, dess tystnad och skulpturala skönhet.

Under hela 1942 tecknar och skriver Saint-Ex på Lille prinsen, berättelsen om piloten som störtar i öknen och träffar en liten prins från en främmande asteroid. Prinsen berättar för piloten om sina märkliga upplevelser på olika planeter. Berättelsen formar sig till ett enda stort försvar för humanism och godhet – trots allt. Saint-Ex passar också på att porträttera de två människor som betyder mest för honom: hustrun Consuelo och bäste vännen, Léon Werth. De är lätt igenkännbara som den vackra, självupptagna rosen och den kloke, empatiske räven i berättelsen.

Saint-Ex räknar Lille prinsen som en av sina viktigaste böcker, men får aldrig se den i tryck.

I april 1943 beger han sig till Nordafrika för att förena sig med sina gamla kamrater i spanings­enheten II/33, som nu flyger för de allierade. Egentligen är han för gammal för att få tjänstgöra som pilot, men hans gamla meriter gör att han får dispens. Han är i bedrövlig fysisk form, hans skador gör att han inte ens kan kränga på sig flygaroverallen själv.

Men det som oroar kollegorna mest är det faktum att han inte kan vrida på nacken. För spaningsflygarna, som flyger obeväpnade, är det livsavgörande att kunna titta i backspegeln. Det förmår inte Saint-Ex, men genomför trots det sju spaningsuppdrag.

Den 31 juli 1944 är det dags för det åttonde uppdraget: han ska rekognosera inför de allierades invasion av Rhônedalen. Tidigt på morgonen ger sig Saint-Ex av från basen på Korsika. Vid lunchtid väntar några av hans vänner in honom vid landningsbanan, men han dröjer. Till slut tvingas de inse att Antoine de Saint-Exupéry är försvunnen, förmodligen död. Det dröjer 56 år innan ett flygplansvrak, som med största säkerhet är hans, påträffas utanför Marseilles kust, men omständigheterna förblir oklara.

 llustration Pia Koskela

Tips:

 

Du kanske också gillar