Yukiko Duke väljer höstläsning

Den barmhärtige mördaren

Patrik Svensson

Bonniers

En kall februarimorgon 1942 kallas polisen till den stora herrgården Rosenhäll, någon kilometer från Härslöv i västra Skåne. Där har en tragedi utspelat sig i statarfamiljernas bostadslänga: en kvinna och hennes tre små barn har kallblodigt skjutits ihjäl. På basis av bevarat material om fallet, tecknar Patrik Svensson en bild av den högst ovanlige mördaren och hans motiv till dådet. Vänta lite nu… Statarfamiljer 1942? I Per Albin Hanssons och Folkhemmets Sverige, där socialdemokraterna suttit vid makten i sex år? Jo, faktiskt och Svensson lyfter fram armodet, utsattheten och hopplösheten som dröjde sig kvar länge i statarleden, trots att resten av samhället i rask takt förändrades i mer demokratisk och jämlik riktning. Övertygande och stilistiskt elegant leder han i bevis hur detta system spelar en stor roll i Matilda Nilsson och hennes barns död.

Något av det intressantaste som har skrivits i Norden på senare år är Carl Frode Tillers romansvit Inringning 1-3. I centrum står David, som är i trettiofemårsåldern och har förlorat minnet: han vet inte längre vem han är. Lokaltidningen i hans lilla, sömniga hemstad Namsos sätter in en annons för att hjälpa honom att minnas. Där uppmanas människor som har känt eller känner David att berätta vem han är. I romansviten svarar olika människor på annonsen och ger vitt skilda bilder av vem David är. Dagboksanteckningar varvas med personligt hållna brev: David framstår alltmer som en gäckande skuggfigur, medan Tiller subtilt mejslar fram berättarna. Tiller är en känslig människoskildrare med en osviklig känsla för det som sägs – och det som förtigs – mellan människor. Det är berättarnas liv, livsval och besvikelser – och det inskränkta, fördomsfulla småstadssamhälle de lever i – som träder fram i relief i romanen. Det här är en romansvit som vidgar sig och blir större och starkare för varje del.

Kyss och hejdå

Claire-Louise Bennett

Wahlström och Widstrand

Övers. Helena Fagertun

Den brittiska författaren Claire-Louise Bennett har fått stor internationell uppmärksamhet för verken Damm och Kassa 19, där hon rör sig i skärningspunkten mellan roman, memoar och långessä. I sina verk skriver hon om de viktiga upplevelser som har gjort hennes huvudpersoner – alla misstänkt lika henne själv – till dem de är. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men sättet Bennett gör det på är briljant. Hon ger läsaren små, suggestiva skärvor av minnen och känslor, skildrar sällan hela händelseförlopp: dem får läsaren föreställa sig själv. Det personliga blir allmängiltigt och starkt och får läsaren att fundera över sina egna ställningstaganden och liv. Den här gången är huvudpersonen en kvinnlig författare som lämnar London för den engelska landsbygden när en relation gått i kras. I sin ensamhet funderar hon över vad kärlek är. Vad söker man egentligen i en annan människa?

Liken vi begravde

Lina Wolff

Bonniers

Som läsare har man aldrig tråkigt i Lina Wolffs sällskap: hon kan verkligen konsten att berätta. Genom åren har hon utvecklat en sorts förhöjd realism, besläktad med den magiska realismen. I hennes historier spelar platser ofta en viktig roll, det faktum att huvudpersonen – ofta en kvinna med kreativt yrke – rör sig i en utländsk miljö där hon inte är hemtam. Men Wolffs senaste roman utspelar sig i ett litet, namnlöst skånskt samhälle, lätt identifierbart som författarens hemort Hörby: orten där Victoria Benedictsson levde ett olyckligt liv och i vars omgivningar ett antal uppmärksammade mord ägt rum. Där växer två systrar, Peggy och Jolly, upp i en miserabel, skrothandlande fosterfamilj. Peggy blir klassresenär och flyttar, men Jolly – romanens berättare – blir kvar. Båda brottas på olika sätt med hemortens mörka förflutna. Sinnligt, suggestivt och med ett stort mått nattsvart humor skriver Wolff fram denna skruvade berättelse om knepiga mänskliga relationer.

Naturlagarna

Eiríkur Örn Norddahl

Rámus

Övers. John Swedenmark

Den isländske författaren Eiríkur Örn Norddahl blandar på sitt oefterhärmliga sätt friskt verklighet och fiktion i denna ljuvliga, humoristiska skröna om vårt behov av tro. Året är 1925 och präster från hela Island strömmar till det lilla fiskesamhället Isafjördur på nordvästra Island. Där ska den bildsköne, men ganska oduglige biskop Jón hålla kyrkomöte. En av mötets viktigaste frågor är hur man ska få bukt med islänningarnas djupt rotade tro på det övernaturliga – allt från andar till alver. Biskop Jon tänker bevisa att det är nonsens genom att ställa sju präster och en enögd person framför kyrkdörren i Isafjördur: enligt folktron ska då klipputsprånget Breshyllan falla ner över staden och förinta den. Men saker och ting går inte riktigt som Jón har tänkt sig. Till råga på allt elände uppenbarar sig plötsligt både Gud och Djävulen i Isafjördur: lugnet i staden förbyts i fullständigt kaos.

Praiseworthy

Alexis Wright

Norstedts

Övers. Jesper Högström

Den aboriginska, australiensiska författaren Alexis Wrights senaste roman är en kraftfull satir med udden riktad mot de vitas förtryck, girighet och assimileringspolitik i Australien. Hon för läsaren till det lilla samhället Praiseworthy i norra Australien, som drabbats hårt av klimatförändringarna. Som om det inte skulle vara nog, sveper ett mystiskt, olycksbådande moln in över samhället. Den galne visionären Cause Man Steel ser det som en affärsmöjlighet: han ska rädda världen genom att starta ett aboriginskt, miljövänligt transportföretag med åsnor. Hans hårt drabbade hustru Dance drömmer sig bort till Kina medan hon mockar åsnespillning. Deras två söner reagerar på helt olika sätt på sakernas tillstånd: Aboriginal Sovereignty vill bara försvinna, medan Tommyhawks högsta önskan är att bli adopterad av Australiens mäktigaste vita kvinna. Wrights berättarstil – inspirerad av aboriginskt, muntligt berättande – ger ytterligare en dimension till denna starka berättelse.

Monique flyr

Edouard Louis

Wahlström och Widstrand

Övers. Marianne Tufvesson

För elva år sedan debuterade Edouard Louis med Göra sig kvitt Edouard Belleguele. Den starka, självbiografiska berättelsen om en ung, homosexuell mans uppväxt i en arbetarklassfamilj i en homofob – och av arbetslöshet hårt drabbad – del av Frankrike blev en omedelbar internationell succé. Vad var det som gjorde den så läsvärd? Det faktum att det var en drabbande uppväxtskildring, men också en ursinnig uppgörelse med ett klassystem. Sedan dess har Edouard Louis skrivit flera dokumentärromaner om sig och sin familj, de senare cirklar kring modern Monique. Hon orkar till slut bryta sig loss ur sitt destruktiva äktenskap och inleda en ny tillvaro med en annan man. Men en dag ringer hon i desperation till sin son och berättar att även den nye mannen är alkoholist och våldsam. Edouard Louis inser att modern hamnat ur askan i elden och frågar sig hur han ska kunna hjälpa henne fly.

Klippkort till helvetet

Erlend Loe

Piratförlaget

Övers. Lotta Eklund

Rakel har varit van vid en lugn, obekymrad tillvaro med man, fin villa och trädgård. Men en dag träffar hennes man en yngre kvinna med pärlande skratt – och Rakels liv förändras i grunden. Plötsligt vill hennes man skiljas, villan säljs och Rakel tvingas bosätta sig i ett radhus som hon egentligen inte tycker om. Samtidigt närmar sig den fruktade femtioårsdagen med stormsteg och Rakel glider in i en förlamande depression. Men en dag gräver hon en rabatt i radhusets trädgård och upptäcker en lucka med en trappa: den visar sig leda rakt ner i helvetet. Erlend Loe är en mästerlig stilist, som skickligt balanserar tragik och komik för att berätta sina skruvade berättelser. Som så ofta börjar den här romanen i det vardagliga, för att sedan sväva ut i det absurda. Men någonstans på vägen hinner Loe klokt meditera över livets mening och vad begrepp som godhet och empati egentligen står för.

Trakten

Anna-Karin Palm

Bonniers

Det är en alldeles speciell njutning att läsa välskrivna noveller. Som läsare kliver man rakt in i ett skeende, en snabbt etablerad atmosfär, och får uppleva en förtätning eller en vändpunkt som kastar ett nytt, plötsligt ljus över den scen författaren har manat fram. Anna-Karin Palm skriver just det sortens mästerliga berättelser som man bär med sig länge. De tolv novellerna i Trakten utspelar sig i ett omisskännligt nordligt landskap: man tycker sig nästan kunna höra granarnas mäktiga susande och älvarnas dån. Berättelserna, som genljuder av muntlig berättarkonst, är befolkade av människor som reser långt bort – och andra som blir kvar. De handlar om vad som binder en människa vid en trakt. I Palms värld kan det vara allt från kärleken till ett syskon och sorgen över ett förlorat barn till vänskapen med ett skogsväsen. Med avundsvärd lätthet och stilistisk elegans berättar hon om människor långt från storstäderna.

Gamla synders skull

Sebastian Barry

Norstedts

Övers. Daniel Gustafsson

Den irländske författaren Sebastian Barry har fått en allt större läsarskara i Sverige de senaste åren. Det är lätt att förstå. Barry skriver storslagna historiska romaner, den sortens episka berättelse som man som läsare gärna försvinner in i. Men den här romanen, som utspelar sig i nutid, är något helt annat. Här möter läsaren den pensionerade polisen Tom, vars liv är kantat av tragik. Han har mist såväl sin älskade hustru June som sina två barn. Nu har han dragit sig undan världen och bor intill ett gammalt kråkslott med utsikt över Irländska sjön. Men hans fridfulla liv tar slut när två tidigare kollegor en dag knackar på dörren. De håller på att utreda ett gammalt mordfall och behöver hjälp: de utreder ett fall som Tom helst skulle vilja glömma. Vad kan Tom – som känner av en begynnande demens – egentligen minnas av det? Och vad vill han minnas? I den här romanen är ingenting vad det verkar vara: den håller läsaren i ett järngrepp till sista sidan.

Amadoka II

Sofia Andruchovytj

Bonniers

Övers. Nils Håkanson

Rysslands anfallskrig mot Ukraina har gjort att svenskarna har fått upp ögonen för den rika, ukrainska kulturen – inte minst litteraturen. De senaste åren har allt fler verk av stora, ukrainska författare som Oksana Zabusjko, Andrej Kurkov, Victoria Belim och Serhij Zjadan givits ut på svenska. Nu har även Amadoka, Sofia Andruchovytjs gripande och smärtsamma berättelse om en släkts öden i Ukraina kommit ut här. Av praktiska skäl har hennes förlag valt att dela upp den 900-sidiga romanen i två delar, men som läsare är man inte det minsta störd av romanens omfång: man vill bara fortsätta att läsa. I romanens ramberättelse befinner sig en svårt sårad ukrainsk soldat på sjukhus. Hans ansikte är groteskt vanställt, han minns inte vem han är eller var han kommer ifrån. Men en dag uppenbarar sig en ung kvinna, Romana, och identifierar honom som sin man, Bohdan. Hon tar honom med sig till sommarstugan där de en gång levt lyckliga och vårdar honom. Med hjälp av ett fotoalbum manar hon fram Bohdans släkthistoria och försöker få honom att minnas. Det ena fascinerande människoödet efter det andra dyker upp och försvinner i hennes berättelser. Långsamt får läsaren en bild av Ukrainas blodiga och grymma 1900-talshistoria. På ett helt annat plan ställer författaren viktiga frågor om minnens autenticitet. Hur förvaltar vi minnena när de som bär dem har försvunnit? Hur rustar vi oss mot demagogi och historieförfalskning?