Det värsta har redan hänt
Något fruktansvärt har hänt i femtonåriga Biancas liv, och först vet man inte vad. Någon är borta. Någon som stod Bianca nära. Hennes bror? Bit för bit läggs pusslet ihop, och blir till en extremt stark berättelse om sorg och skuld. Vad var det exakt som skedde den där fredagskvällen? Marta Söderberg har skrivit fyra ungdomsromaner tidigare (hennes Ramona är till exempel otroligt bra), men med den här känns det som att hon beträder ny mark. Det värsta har redan hänt är skriven på kortprosa. I korta ögonblicksbilder får vi inblick i Biancas vardag och hennes tankar, och det är så lite text, men så mycket innehåll. Det handlar mycket om att vara adopterad, och känslan av att inte höra till. Bianca är övertygad om att hon bara är andrahandssortering. »Det tog mamma och pappa sju IVF:er och tre missfall att inse att jag fick duga.« Nu undviker de att prata om det stora, främmande landet på andra sidan jorden, och Bianca famlar i tillvaron. Allt är så… sårigt. Hur gör man för att fortsätta leva när det värsta redan har hänt? Det är en svinbra bok, det här. En »kippa efter andan och läsa om direkt igen-bok« där varenda ord känns som en örfil. Från 15 år.
