Djupvattnet
Blir 2024 Marit Sahlströms år? Hoppas! I våras kom hon med vuxenromanen Brandsommar, och nu ungdomsdebuterar hon med Djupvattnet. Ett viktigt spår i båda böckerna är skogsbränder och förlust. I Djupvattnet gestaltas det genom ett sommarlov för Milo och hans familj.
De åker upp till morfar i Djupvattnet, en pytteliten by långt ut i skogen, för att byta miljö och förhoppningsvis läka. Det är Milo, hans föräldrar, och så hans storebrorsa Simon. Simons tilltagande ångest, depression och isolering under de senaste åren har påverkat familjen mer och mer. Milo längtar så förtvivlat efter sin gamla brorsa och sin gamla familj. Veckorna hos morfar kanske kan få Simon att komma ut ur sitt skal. Eller?
Berättelsen Marit Sahlström serverar är inte så enkel. Vi ska inte spoila, men allt rymmer mer än vad Milo och vi läsare först tror. Det blir en otroligt stark läsning om förlust och sorg, och att kunna hantera allt som har hänt.
Och hur var det med skogsbranden? Morfar har en granne, Sirkka, vars man och dotter försvann i en skogsbrand för länge sedan. Hur har hon kunnat överleva det? Ja, vad är ens att överleva? Först verkar det obegripligt för Milo, men allt eftersom han lär känna Sirkka inser han att det kan hjälpa honom också.
Djupvattnet är en av de bästa ungdomsböckerna vi läst på flera år. Det är så fint hur Marit Sahlström lägger upp allt bit för bit, utan att tappa i nerv eller driv. Det blir en spännande, lyhörd och sorglig berättelse som man inte glömmer i första taget. En familjespänningsroman!
Tips: Lisa Bjärbo & Johanna Lindbäck
