Barnboken Pricken visade vägen till både läsningen och livsvärderingarna. I dag har Annika Norlin en bokhylla med plats för både skryt- och skämslitteratur. 

Under artistnamnen Säkert! och Hello Saferide skriver hon låttexter som rusar rakt in i hjärtat. Att läsningen spelat stor roll i Annika Norlins liv sedan barndomen är inte förvånande. Hon beskriver själv sin bokhylla som »husets pelare«. Men pelaren är byggd av material av varierande kvalitet, visar det sig. En av hemmets bokhyllor har dubbla rader:

– Längst fram står de jag är stolt över och på raden bakom står de jag skäms över, säger Annika Norlin.

Vilka står på skämsraden?

– Jag är väldigt intresserad av hormoner, signalsubstanser och hjärnan. Det innebär att jag köpt rätt mycket böcker om biologi, typ The female brain och andra titlar som går emot mycket av hur jag ser på världen. Jag suger åt mig den information jag vill ha och sedan ställer jag böckerna i bakre raden, där kan de stå och skämmas. Där står också en del sämre deckare med fula omslag.

Till skrytexemplaren på främre raden hör bland annat signerade titlar av Siri Hustvedt och Sonja Åkesson. 

Annika Norlins första stora läsupplevelse var Pricken, historien om den utstötta prickiga kaninen som rymde hemifrån och hittade gemenskap, av Margret och H.A. Rey. 

– Jag älskade den så mycket. Jag lärde mig läsa tack vare Pricken, jag memorerade varje ord. Bokens värderingar har jag haft med mig hela livet. Bilden av det där stora bordet där alla vita och prickiga kaniner sitter tillsammans och äter morötter i slutet får mig fortfarande att börja gråta, eftersom den är så fin.

Som tonåring plöjde hon bokserier som Tvillingarna på Sweet Valley och Barnvakts-klubben, typiska skämsraden-böcker. Men en bok som hon burit med sig sedan ungdomen är Boken till dig, av Kerstin Thorvall.

– Min mamma fick den som tonåring och gav den vidare till mig. Jag tog till mig mycket, kanske lite för mycket. Thorvall skrev till exempel om olika sorters tjejer som killar gillar. En tjej var smal, blek och kall, och en annan var mjuk, mullig och hade ett pärlande skratt. Jag, som var liten och benig, trodde att jag aldrig kunde bli den där mysiga tjejen.

Av det hon läste under uppväxten har framför allt Adrian Mole-böckerna av Sue Townsend inspirerat hennes eget skrivande, berättar hon. Men även Karin Boye.

– Det kan man märka kanske främst i mina tidigare låtar. Men överlag tror jag att jag fortfarande har med mig hur Karin Boye skrev sina dikter, att de är så omedelbara och lätta att ta till sig när man behöver dem. Sedan kan man läsa om dem igen och igen och hitta nya saker. Så vill jag också skriva.


Annons
boktipsillustration

Hundratals boktips

På jakt efter nästa bok att läsa?

Tipsgeneratorn – garanterat bra läsning!