Den allvarsamma leken
Arvid och Lydia. Två unga människor i sekelskiftets Stockholm som möts och förälskar sig, men inte vågar satsa på sin passion. De gifter sig på var sitt håll, men förmår inte glömma varandra. När de möts igen, inleder de en het affär. Och vet återigen inte hur de ska förhålla sig till sina känslor. Söderberg är ett fenomen: han skalar av berättelsen allt onödigt utanpåverk. Till slut finns bara Arvid och Lydia där. Och deras oförmåga att ta hand om varandra. Går det att skriva bättre om kärlekens villkor och pris? Jag tror inte det.
