Jag tillhörde vindarna
Jila Mossaed är en generös diktare som alltid bjuder in till läsning på många olika nivåer. Det gör hon även i denna diktsamling, hennes tionde på svenska. Mossaeds sinnliga förhållande till språket gör att den som bara snabbt vill läsa dikterna och njuta av ordens musik, kan göra det med god behållning. Men den läsare som läser långsamt och omsorgsfullt, blir ännu rikare belönad. Den ser andra dimensioner öppna sig: dikterna blir till en sorts dialoger mellan dåtid och nutid, verklighet och myt, Sverige och världen. Den här gången är grundtonen dock mörkare än i Mossaeds tidigare diktsamlingar: träd, hav och stenar – poetens förtrogna – är tysta vittnen till övermaktens övergrepp på natur och människor. Men poeten är fylld av stridsvilja och låter den livskraftiga, spirande grönskan bli en mäktig kraft som utmanar despoterna.
Tips: Yukiko Duke
