Lediga män
Anne Carson är, med sina spränglärda referenser till antika diktare och tänkare, inte alltid en enkel poet. Hennes poesi, som ofta blandas med – eller slår över i – essäistik, kan vid första anblicken tyckas vara blott en intellektuell historia. Men, för den som inte räds det bildningstäta, finns i hennes lyrik också mycket sinnlighet. Jag menar inte bara innehållsligt, även om diktsamlingen Lediga män som utkom i original år 2000, råkar vara ett mycket bra exempel också på det. Carson börjar med en text om Thukydides och Virginia Woolf, fortsätter att vindla sig fram genom kultur- och litteraturhistorien, och avslutar Lediga män med en essä om smuts, begär och kvinnans befläckelse under antiken. Däremellan sticker hon in dikter med ett mer personligt, nära tilltal. Alltsammans sker med skönhet, med den poetiska precision som gör kanadensiskan ständigt Nobelpristippad.
Översättning: Lars-Håkan Svensson
Tips: Therese Eriksson