Luft är och ljus
För den modernistiske poeten Gunnar Björling (1887–1960)blev ett tyskt bombanfall- – som- förstörde hans bostad och allt arbetsmaterial – paradoxalt nog en sorts befrielse: hans diktning blev friare och mer intensivt livsbejakande än tidigare. Han reducerade språket till ett minimum, laddade obetydliga småord med betydelse och arbetade med ofullbordade, mångtydiga satser. I den mästerliga Luft är och ljus (1946) skapade han en meditativ känsla för det oavslutade i varje ögonblick, för att tiden och medvetandet befinner sig i ständig -rörelse. Få har haft sådan betydelse för modern, svenskspråkig dikt som han.
