Madonna
Edvard Munchs Madonna pryder omslaget till Sara Villius nya roman. Det är en svartvit version, och den med ett foster nere i vänstra hörnet. Tolkningarna av Munchs madonna och vad hon symboliserar är flera – religiöst martyrium eller kvinnlig sexualitet och moderskap, extas eller dödsögonblick – och i sin roman leker Sara Villius också med Freuds gamla, slitna hora/madonna-komplex. Men, hon gör det på ett både subtilt och egensinnigt sätt. I hennes version är det kvinnliga diktjaget inte bara drabbat av den klassiska uppdelningen, hon iscensätter den också själv när hon delar upp männen i sitt liv i familjefäder och älskare.
Det har gått över tio år sedan Sara Villius kom ut med romanen Sex (2008).I den nya, efterlängtade romanen möter vi en kvinna och ett diktjag som brottas med sitt moderskap, sitt äktenskap och sitt författarskap – och som finner förlösning och frustration hos en annan man. Motiven är bekanta, men författaren är skarpare, oförsonligare nu.
Det är inga ovanliga teman Villius nagelfar i Madonna, men hennes stil har en rättfram och obekymrad originalitet. I korta, luftiga prosastycken låter hon sitt diktjag flyta mellan blöjbyten, depression, hemliga erotiska möten, barndomsminnen, strategier för att dölja otrohet och våndan över själva bokens tillblivelse. Hon är den modrande, älskande, skapande kvinnan – fångad i förväntningarnas rävsax och samtidigt stark och skoningslös i sitt begär och raseri.
//There Eriksson
