Materialtrötthet
Det är vinter i Europa, ett Europa som har slutit sig mot omvärlden. I ett nordligt land tar en ung pojke sig mödosamt över ett taggtrådsstängsel. Var är han? Han vet inte, och det kan förresten kvitta. Det enda han vet är att det inte finns någon framtid i hans krigsdrabbade hemland. Han har flytt med sin bror, det är bara de två kvar av familjen. Tillsammans har de tjänat ihop till flykten genom att tolka åt sensationslystna reportrar, tillfälliga gäster i deras krigsverklighet. Var brodern är nu, det vet han inte; de har skiljts åt av människosmugglarna. Bröderna har lovat varandra att hålla kontakten via Facebook, men det förutsätter en telefon och uppkoppling. Pojken har ingetdera. En telefon är också förutsättningen för att han ska kunna kommunicera medmänniskor som kan hjälpa honom. Nu är han helt lämnad åt sig själv i ett land där han är ovälkommen, men kanske är han ändå lyckligt lottad. Längs flyktvägen lär han känna en tonårig palestinier som sålt sin ena njure för att kunna få råd med sin flykt. Han är i så dålig kondition att han inte vet om han orkar fly vidare.
Jag har inte läst en sådan stark, litterär skildring av flyktingens tillvaro, av att vistas vid livets absoluta nollpunkt, sedan jag läste Mer av den turkiske författaren Hakan Günday. Materialtrötthet av Marek Šindelka formar sig till en kraftfull plädering för humanism och medmänsklighet i en tid då klyftan mellan rik och fattig vidgas och konflikthärdarna i världen blir allt fler.
Översättare: Marie Wenger
Tips: Yukiko Duke
