Min dikt
Elmer Diktonius (1896–1961) hade egentligen tänkt sig en bana som tonsättare, men blev i stället en av de ledande modernistiska diktarna. Han debuterade med den revolutionsromantiska aforismsamlingen Min dikt (1921). I hans senare verk har det politiska budskapet tonats ner och lämnat plats åt en panteistiskt färgad natursyn – men viljan att revolutionera det litterära språket är oförändrad. I den nyskapande diktsamlingen Stenkol (1927) skriver Diktonius med burlesk humor, drastiska bilder och känsla för talspråkets musik. Känslokasten och kontrasterna är många: än liknar poeten sig vid det hårda stenkolet, som inom sig bär energi och dynamik, än är han graniten, förstenad och orörlig.
Tips: Yukiko Duke