Reel Bay
Ju mer jag lyssnar på ljudböcker, desto mer övertygad blir jag om att just »konstiga«, inte konventionellt byggda, berättelser passar utmärkt för just ljud. Och jag blir alltmer irriterad på hur »vi« köper ljudboksindustrins (och våra egna?) fördomar om att ljudböcker måste vara enkla, raka berättelser. Ändå är det ju så självklart: böcker skapar rymd, utrymme. Och hur bra kan inte örat uppfatta det? Jana Larsons självbiografiska, filmiska essä Reel Bay handlar om en regissör som går vilse i den film hon ska göra, om en ung japanska som försvann och hittades död i ödemarken i North Dakota 2001. Verket blandar reflektion, filmmanus, dokumentär, dagbok – och författarens egen inläsning skapar ytterligare närhet. Vi rör vid ett växande främlingskap och utanförskap, men inte utan ett leende på slutet. Det här är en värld att vara i!
Tips: Monika Fagerholm