Serotonin
I egenskap av europeisk samtidslitteraturs mesta enfant terrible, är Michel Houellebecq vare sig han vill det eller ej verksam i underhållningsbranschen. Det är meningen att vi ska förfäras, förbryllas, förstöras av hans kontroversiella romaner – det är det som är underhållningen. Viss risk finns därmed att författarskapet blir ett självspelande piano, men det gör inte så mycket när det spelar såhär bra. Och så roligt!
I Serotonin – titeln syftar på syftet med de antidepressiva som huvudpersonen Florent-Claude äter – möter vi en man som på alla sätt och vis är typiskt houellebecqsk; misogyn, sexfixerad, etablissemangskritisk, utled, ensam. Deprimerad, såklart. Tjatigt? Ja, lite. Men, det utesluter inte att boken också är vemodig, vacker och framför allt välskriven. I denna sin sjunde roman är Houellebecq åter i samma litterära högform som i genombrottet Elementarpartiklarna från 1998.
Övers. Sara Gordan
