Sommarboken
Ja, vi vet. Det här är förmodligen den mest självklara klassikern bland alla nordiska sommarskildringar. Men vad skulle väl en sida om sommarläsning vara utan Sommarboken? Berättelsen om den lilla flickan Sofia, som tillbringar sommaren på en ö i det finska havsbandet tillsammans med sin tystlåtne pappa och livliga, excentriska farmor har ju så mycket sommarkänsla i sig: man tycker sig höra måsarnas skrin, känna saltdoften från havet och se hur molnformationerna rör sig över sommarhimlen. Men framför allt är det en av de finaste skildringarna vi vet av innerlig vänskap över generationsgränser: Sofia och hennes farmor är varandras bästa vänner. Vad är det som gör de här tjugotvå fristående berättelserna så levande och onaggade av tidens tand. Kanske det faktum att Tove Jansson skrev om människor hon älskade och en plats som betydde mycket för henne, en plats där omgivningens krav, tid och rum upphörde.
