Sten
Helga Krooks senaste diktsamling består av en långdikt där varje ord är vägt på guldvåg. Den handlar om maktlösheten och sorgen de flesta av oss känner nu när krigen åter rasar runt om kring oss i världen, inte minst i vårt närområde i Europa. »jag smular sönder en bön/mellan fingrarna/strör den över marken/ att öppna munnen/och i samma ögonblick/är vattnet där«, skriver Krook. Som all riktigt bra poesi går hennes dikt utan omsvep rakt in i starka känslor och suggestiva stämningar. Kriget i Ukraina återuppväcker släktminnen från andra världskrigets mörker hos diktarjaget. Känslan av hopplöshet och mörker sänker sig över världen och tynger som sten. I diktens slutrader frågar sig Krook »väger stenen tyngre än trädgården?« Låt oss hoppas att den inte gör det.
Tips: Yukiko Duke