Våld
Det här är en underbar liten pärla till bok: nätt till formatet, men med omfångsrik och tankeväckande till sitt innehåll. Hur ska man bäst beskriva den? Kanske som en samling korta essäer, där fragmentariska minnesbilder ofta utgör själva början på en knivskarp reflexion kring identitet, slöjdhistoria och av olika former av våld som finns runtomkring oss. Som barn flydde journalisten och kritikern Anahita Ghazinezam med sin familj till Sverige från Iran. Här tillåter hon sitt minne att röra sig i olika riktningar: en fundering kring linodling manar fram en odlande mormors bild, men också bilden av en huckleförsedd kvinna från Skellefteå och ett minne av hur familjen Ghazinezam skaffar radhus i Kåge med furutrapp. Tillsammans bildar de korta essäerna en större, smärtsam berättelse om svårigheten i att bottna i två kulturer.
Tips: Yukiko Duke
