Vem älskar Yngve Frej
På somrarna är det landet som gäller för många svenskar. Städerna upplever ett veritabelt exodus: stadsborna lämnar jäkt och brus för att njuta av den lantliga friden. Små samhällen över hela landet blommar upp för några veckor: landsvägsbussarna får tätare avgångar, butikerna tar in ett mer varierat utbud och här och där tycks nätverksuppkopplingarna plötsligt bli bättre. Resten av året tycks dock stadsbefolkningen helt glömma bort landsbygdens existens och slår dövörat till för dess problem. I denna tänkvärda klassiker kommer den före detta skomakaren Gustafsson på en egensinnig idé för att få sin bygd att leva. Han börjar visa en gammal stuga som fornminne för turisterna. Eller rättare sagt, det som finns kvar av den. Han döper stenhögen till Yngve Frejs grav och turisterna strömmar till. »Det är inte så konstigt, sa skomakaren. Folk har just börjat sin semester här i landet. Alla har semester och dom far med sina bilar hit och dit. Dom vet egentligen inte vart. Men dom vill väl titta hur det ser ut. Fornminnen vill dom tydligen se.«.