Vem dödade min far
»Jag är inte rädd att upprepa mig eftersom det jag skriver och det jag säger inte handlar om att uppfylla några litterära krav, utan om tvingande nödvändighet, om inre eld«, skriver Édouard Louis tidigt i denna korta, täta skrift. Och kanske är det just det som gör boken så litterärt kraftfull; stilen så rakt på, ett rop som skriks ut utan krumbukter. Den som läst Louis förut känner igen den självbiografiska storyn om den såriga relationen till fadern. Här är den berättelsen mer renodlad och framförallt: mer politisk. Den inre elden är en av vrede och förtvivlan, riktad mot den styrande elit i Frankrike som gradvis försämrat villkoren för arbetare och fattiga. Louis vidräkning med deras svek är en av svidande oförsonlighet.
