Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd
Vilket par! Moa och Harry Martinsons författaräktenskap slog det gnistor om. De älskade och hatade om vartannat och inspirerade ofta varandras skrivande. Den politiskt intresserade Moa skildrade klassamhället i sina bästsäljande romaner, vilket fick delar av etablissemanget att ställa hennes böcker i kontrast mot Harrys så kallat fina litteratur. I klartext, hon skrev om kvinnor och barn och hon var för populär. Dessa båda kardinalfel fick dåtidens största manliga författare att ta heder och ära av henne i sin iver att skydda Harry från nedsmutsning av det feminina, samtidigt som de gärna åt och drack i hennes torp. Det blir ofta väldigt komiskt, som när Artur Lundkvist »önskade sig en egen tidskrift där de unga männen ›fritt‹ skulle ›dansa och vråla mot solen och bära sig oanständigt åt‹.« Men skrattet fastnar snart i halsen, för deras ideal liknar dagens incelkultur, där allt kvinnligt måste skys som pesten av män. Inte alla män, men alldeles för många.
Eftersom man vet att förhållandet inleddes när den 14 år yngre och utfattige Harry kom till Moas torp var det förstås magstarkt att antyda att det var han som väckte hennes författarådra, men det ansåg man ända tills Ebba Witt-Brattström doktorerade i mitten av 80-talet.
Pernilla August gör en fantastiskt fin uppläsning av boken. Subtilt, men exakt och intelligent.
Uppläsare: Pernilla August
Tips: Bia Sigge
