Vikarien
Jag minns David Norlins debut klart och tydligt, trots att det var åtta år sedan den kom. Dagar utan ljus, nätter utan mörker var en närmast hypnotisk berättelse om ett par som för hemliga, krypterade samtal under brinnande krig. Nu är Norlin tillbaka med en helt annan sorts relationsskildring, men det hypnotiska suget finns kvar. Så pass kraftfullt att romanen, trots sina 930 sidor, inte känns lång. Det är skolvikarien Anna som är romanens berättare. Norlin skildrar hennes irrande tankar och röriga känsloliv med en sådan lyhördhet och litterär precision att det nästan tar andan ur läsaren. Anna är på väg mot de trettio och upplever att alla vänner har skaffat sig stadiga jobb och bildat familj. Det är bara hon som är den eviga vikarien – såväl i arbets- som relationssammanhang. Så träffar hon den separerade tvåbarnspappan Thomas och livet tar en ny vändning. Eller? Varför säger han: »Jag älskar dig!« när han ska avsluta telefonsamtalen med exet Maria? Till Anna säger han ju bara: »Jag tycker så mycket om dig.«
Tips: Yukiko Duke
