Vildhavre : sista brevet till pappa
»Tillfälligt hopkomna … misstag båda två … men lever ju«, läser Otto Gabrielsson i sin pappa Jörn Donners självbiografiska mastodont Mammuten (2013) strax efter att den utkommit. Och knockas: »Meningen tog nästan livet av mig, pappa.« För han är ett av dessa misstagsbarn, födda utom äktenskapen, som Donner talar om.
Så föds Ottos motbok: ett sista brev till denne »papput«, som själv förklarat sig söka sanningen i allt han gör men som för sonen mest framstår som feg, självcentrerad och tragisk. En regissör för filmer, en författare som ingen läser, »känt varumärke men en värdelös produkt«, konkluderar sonen. Visst är det lite gnälligt ibland, men vi tvingas verkligen under huden i hur det är vara en son i skuggan, en halvbror som inte räknas, och hur det äter sig in i identiteten. Det gör ont på riktigt, för Otto Gabrielsson skriver med raseri och självinsikt, men också med humor.
Tips: Monika Fagerholm
Inläsare: Otto Gabrielsson
