Vinterrit 20/21
Den ryska poeten Maria Stepanova, som numera lever i exil i Tyskland, fick sitt stora internationella genombrott med boken Minnen av minnet. Det var en alldeles egen text – memoar, essä och släktkrönika i ett – där hon rekonstruerade sin judiska släkts historia med hjälp av föremål och minnesfragment. Det här är något helt annat: en långdikt om att leva i ett existentiellt undantagstillstånd. När pandemin bröt ut, tvingades Maria Stepanova avsluta en vistelse i Cambridge i förtid och återvända hem till Ryssland. Väl hemma drabbades hon av en förlamande håglöshet och för att trösta sig började hon läsa den romerske skalden Ovidius. Det ledde till att hon skrev dikten, som utgörs av en kör av röster från olika tider om fördrivning och exil, isolering och övergivenhet. Till den svenska utgåvan har Maria Stepanova skrivit ett nytt förord om en ny katastrof: Rysslands krig mot Ukraina.
Översättning: Ida Börjel/Nils Håkanson
Tips: Yukiko Duke