»När modet sviker mig…«

Berättat för: Lan Xu  Foto: Martin Stenmark

Ordet makom betyder både plats och Gud på hebreiska. Varför är det så centralt i David Grossmans författarskap?

Jag läser när jag kan, var jag än är, och jag brukar läsa flera böcker samtidigt, var och en efter ett visst sinnesläge. Det bästa som kan hända under en läsning är när en bok plötsligt förvandlas till en plats. På hebreiska heter plats makom, ett ord som också betyder Gud. Jag gillar när en bok blir en sådan plats; som ett hem jag kan återvända till. 

Det är inte nödvändigt för en författare att veta allt om sina karaktärer. En av de saker jag älskar med skrivprocessen är att mina romanfigurer kan föra mig till nya makom, att jag plötsligt får förståelse för saker som jag inte varit klok eller modig nog att förstå från början. Jag är ogärna en författare som hatar sina karaktärer. Det är lätt att skapa en viss distans, så att du som författare inte blir berörd eller drabbad, men jag vill vara på en plats där även den hemskaste karaktären kan skapa ett eko inom mig.

Vi bär alla på någon sorts formell legitim historia, som vi gärna berättar för oss själva och för varenda människa vi möter, kanske för att vinna förståelse, medkänsla eller ibland nåd. Vi lär oss att berätta dem bättre och bättre under åren. Vi tillåter inte oss själva att se förändringar. Vi håller på att berätta samma historia på samma sätt så länge att den till slut blir ett fängelse för oss. Om vi kan berätta våra historier på nya sätt, med annorlunda formuleringar och nyanser, kanske vi kan betrakta oss själva annorlunda. Om vi tillåter oss att inte bara upprepa, utan återberätta och förnya våra berättelser, befinner vi oss redan i en ny situation. Vi är inte längre offer för våra egna officiella berättelser, vi är inte längre förlamade av dem. Det gäller såväl individer som folkgrupper och nationer.

Jag kan inte säga att jag har en ny bok på gång, men jag har en idé. Jag behöver bara förstå varför jag vill skriva den, det är ett stort åtagande, tre-fyra år av mitt liv. Troligen kommer den att handla om en familj. Det bästa dramat sker inom familjen, där finns alla ingredienser. Den avspeglar världen. Det ideala sättet för mig att sätta igång skrivandet är att gå. Jag har en 13 meter lång korridor hemma för mina promenader. Flera timmar om dagen går jag – jag har till och med tappat vikt. Jag känner mig febrig trots att jag är frisk.

Det är en underbar känsla.«