Elva sidor av Kjell Espmark

Författaren och akademiledamoten Kjell Espmark har gått bort vid 92 års ålder. Förra året berättade han för oss om varför han borde ha fördjupat sig i Nikanor Teratologen och varför Borta med vinden är starkare som film än som bok.

1.Boken jag läser just nu

– Just nu är jag mitt i Ha Jins biografi över Li Bai (Li Po) som ger bakgrunden i 700-talets Kina – inbördeskrig, hovintriger, förvisning, dryckenskap och armod – till en poesi utan motstycke.

2. Boken som förändrade mitt liv

– Jag tillhör de sent mognade. Mina tonårs litterära perspektiv spände mellan sonett- diktaren Snoilsky, Kongsemnernes Ibsen och expressionisten Lagerkvist. T.S. Eliots Selected Poems (inkl. The Waste land) drabbade mig i 18-årsåldern på ett sätt som radikalt förändrade både synsätt och språk.

3. Författaren som inspirerat mitt skrivande

– En blivande författare går i flera klasser. Men den viktigaste läraren var nog Gunnar Ekelöf, alltifrån det långa utdraget ur hans Mölna-elegi i BLM 1946, med dess väldiga historiska rymd, dess musikaliska komposition och dess drastiska formuleringar.

4. Den mest underskattade boken

– Ett av många underskattade verk är Ragnar Thoursie Emaljögat, ganska okänt bland flertalet läsare men av genomgripande betydelse för Tomas Tranströmer, Folke Isaksson, mig själv och många andra, detta med sin stränga visualitet, sin ambition att hålla fast en bild genom textens förvecklingar och sin groteska humor.

5. Boken som fick mig att skratta

– Man kan gripa efter lätta exempel som Jerome K. Jeromes Tre män i en båt men jag vill gärna instämma med Sven Lindqvist som berättat hur han skrattat sig frisk från en influensa med hjälp av James Joyces Odysseus.

6. Boken jag aldrig läste klart

– I unga år var jag tagen av existentialismen, inte minst dess betoning av det fundamentala ansvaret, men Sartres Frihetens vägar storknade jag över.

7. Boken jag skäms för att jag ännu inte läst

– Nikanor Teratologens Äldreomsorgen i Övre Kågedalen har på sina håll, även i Norge, blivit en klassiker medan den på andra håll förkastats som ”vidrig”. Jag borde ha fördjupat mig i ett verk som väckt så starka motsatta känslor.

8. Mitt första läsarminne

– När jag stavat mig igenom serier som Knoll och Tott och Willy och piraterna väntade den första stora läsupplevelsen: de Texas Jack-böcker man kunde köpa för 40 öre på ett antikvariat vid Östermalmstorg, med fantasieggande omslagsbilder som puman väntande på klippan vid hålvägen ovanför de aningslösa ryttarna.

9. Min tröstläsning

– När de politiska perspektiven blivit hjälplöst svåröverskådliga och den litterära kritiken plågsamt provinsiell söker jag tröst i The New York Review of Books med dess suveräna analyser och ofta skarpsinniga bedömningar. Men framför allt har den tidningen gett mig flera vitala uppslag genom åren.

10. Romanfigur som jag identifierat mig med

– Mitt svar är omedelbart Josef K. i Kafkas Processen. Den boken formulerar de absurda villkoren i en skenbart absurd tillvaro. Att det i själva verket rör sig om en mer avslöjande realism visar Sovjetimperiets stränga förbud. Med Kafkas glasögon på skulle den enskilde aldrig ta statens och domstolarnas anspråk på allvar. Vad Josef K. ser är denna dubbla verklighet och dess oavsiktliga komik.

11. Filmen som är bättre än boken

– Det är mycket i litteraturen som inte går att översätta till film – ironi (inte minst självironi), distans, reflexion, kluvna känslor. Boken är helt överlägsen när det gäller en sammansatt framställning av det mänskliga predikamentet. Men som berättelse – historisk/romantisk eller brutalt realistisk – är filmen med sin flödande visualitet den mest drabbande. Borta med vinden är faktiskt starkare som film än som bok.

Kjell Espmark sista bok blev Återliv – den tredje delen i en trilogi som inleddes med Skapelsen och fortsatte med Kvällens frihet. Söndagen den 18 september gick han bort, 92 år gammal.