Efter flytten till Sverige lossnade det för illustratören Monika Vaicenavičienė. Hennes nya bok Vad är en flod? är en av vinterns stora snackisar. 
– Jag älskar floder. Jag bodde bredvid en under hela min barndom, säger Monika Vaicenaviciene, aktuell med bilderboken Vad är en flod?
För henne symboliserar floden hur vi hänger ihop med världen – att »vara nära och långt bort på en och samma gång« som hon uttrycker det.
– Jag minns en historia jag hörde om en litauisk fånge i Sibirien under Sovjettiden. Hon brukade sätta sig nere vid floden och hoppas att strömmen skulle föra med sig hennes blick tillbaka till familjen som hon fått lämna.
Vad är en flod? är speciell på flera sätt. Vaicenaviciene var redan utbildad illustratör hemma i Lituaen när hon bestämde sig för att gå en utbildning på Konstfack i Sverige. Examensarbetet blev debutboken. Snart hade bokförlaget Opal köpt rättigheterna, översatt den från engelska till svenska och lyckats sälja den till tio länder.  Dessutom har boken väckt stor uppmärksamhet på bokmässorna både i Bologna och Frankfurt. En stor succé, med andra ord.

Man kan också säga att den handlar om medmänsklighet och att dela världen med varandra.

– Vatten har ju alltid varit viktigt för oss på flera sätt. Jag gissar att mitt sätt att skriva om det, den här mixen av fakta och poesi, har fått människor att se på sin omvärld med nya ögon. Man kan också säga att den handlar om medmänsklighet och att dela världen med varandra.
Huvudperson är en flicka som går ner till floden tillsammans med sin mormor. Där försöker de hitta ett svar på den stora frågan: »Vad är egentligen en flod?«. I berättelsen lämnar flickan och mormodern aldrig stranden, ändå för samtalet dem ut i världen och genom historien.
– Boken har samma struktur som en atlas och varje uppslag har ett eget tema. Jag har varit intresserad av geografi så länge jag kan minnas, och när jag var liten brukade jag rita kartor över påhittade platser. Det är så spännande att tänka sig att en plats är ett ställe där olika tider möts.
Under arbetet med boken använde Monika Vaicenaviciene olika teckningstekniker. Färgkritor, vattenfärger, gouache och digitalt lager på lager. Dessutom lyckades hon peta in en del privata spår i boken:
– Jag har tagit med små personliga detaljer, till exempel en tröja som min mormor stickade, och ett litet tält på flodbanken.
Vad var svårast under arbetet?
– Att sovra bland allt material! Men även att skriva en bok om historia, naturresurser och hållbar livsstil utan att bli för pedagogisk eller allvarlig.

Läs även:

 

Annons