Vad ska du läsa nu då?
Välkommen hem bokälskare. Här hittar du alla tips du behöver.
På divanen
Berättat för: Moa Kärnstrand Foto: Martin Stenmark
Den Nobelprisade biokemisten och författaren Paul Nurse fick sitt livs chock när det visade sig att hans syster i själva verket var hans mor.
»När jag var i 50-årsåldern visade det sig att de jag hela livet hade trott var mina föräldrar inte var det. Det är ironiskt, jag är ju genetiker. Och så lyckades min egen icke- akademiska arbetarklassfamilj hålla mina gener hemliga för mig i 50 år. Min syster var i själva verket min mor. Vem min far är vet jag fortfarande inte. Mina morföräldrar, som jag trodde var mina föräldrar, visste inte heller vilka deras fäder var. Det gör mig till en multipel bastard. Jag är politisk, och på sätt och vis är biologin politisk också. Att förstå det som lever, och framför allt cellen, har i slutänden samhälleliga och således politiska konsekvenser. När börjar ett liv? När slutar ett? Ska den som har genetiska anlag att begå brott straffas lika hårt som andra? Många av våra politiska åsikter är påverkade av hur vi förstår biologi – eller inte förstår den. I en tid där vetenskapsförnekarna får mer och mer utrymme borde vi oroa oss. Det har blivit tydligt inte minst under pandemin.
Jag har aldrig behövt stänga in mig på en tyst plats för att kunna tänka. Jag skriver omgiven av kaos. Ibland går jag till tågstationer för att arbeta eftersom jag tycker om att vara omgärdad av mänskligheten, samtidigt som jag funderar på den.
Försjunken i arbete brottas jag med min jäst. Hela mitt liv har jag arbetat med att försöka förstå jästcellen. Jag har en relation med själva organismen, det är ingen tvekan om den saken. Jag känner den väl. Under ett mikroskop kan jag titta på den och veta om den är lycklig eller inte, om den njuter av livet eller om den lider. Jag kan tolka hur den mår bara genom att betrakta den. På så vis antar jag att det måste röra sig om en kärlekshistoria.
Om vi människor vill förstå liv måste vi förstå cellen. Cellen gör allting med mycket specifik avsikt: för att växa, för att överleva, för att reproducera. Den avslöjar något om de fundamentala problemen. Den allra vackraste tanken är att naturen skapar en population som blir bättre och bättre anpassad att leva. Men det gör också att livet är beroende av döden. Endast genom att generationer före oss har dött har vi kunnat bli mer lämpade att leva.«
För fler författarporträtt och tips om böcker som fastnar och blir kvar hos dig, prenumerera på Vi Läsers nyhetsbrev.