SVT-legendaren gör författardebut vid 74 års ålder.

Journalisten K-G Bergström har ett helt liv i den politiska hetluften att se tillbaka på. 

Frågan inställer sig naturligtvis: vilket av alla de områden han bevakat genom åren valde han att skriva om?

Svaret? Inget av dem. 

– Jag valde att berätta om något som irriterade mig under skolåren och som egentligen stört mig sedan dess. Det känns skönt att få sluta en cirkel. 

K-G Bergström växte upp i den lilla bondbyn Ryssbält utanför Kalix under mycket knappa förhållanden. Pappan dog när K-G var två år gammal, mamman tvingades sälja nästan alla familjens kossor. De levde på en ko, en kalv och några får. 

– Det var torftigt, det går inte att säga annat. 

Trots omständigheterna kunde både K-G och hans bror studera vidare efter grundskolan. 

– Jag minns läroböckerna i historia på högstadiet och gymnasiet där den ryska ockupationen 1809 i Norr- och Västerbotten knappt nämndes. I en del böcker fanns inte ens kapitulationen i Kalix med, trots att den kan sägas ha varit startpunkten. 

K-G Bergström tror inte att händelserna skulle ha förblivit lika okända om de utspelats i exempelvis Skåne. 

– Övre Norrland får av olika skäl inte den plats det förtjänar i media eller i opinionen. 

Förhoppningen är att debutboken Nöd och död ska leda till förändring. 

– Det låter pretentiöst, men jag vill bidra till folkupplysning. Jag vill att svenskarna ska ha åtminstone elementär kunskap om när den senaste, och förhoppningsvis sista, ockupationen i Sverige ägde rum. 

K-G Bergströms uppväxtby Ryssbält låg i ockupationsområdet vilket är en del av den känslomässiga koppling han som författare har till sitt material. Men arbetet med boken var, trots den rutinerade journalistens erfarenhet av research, svårare än han trodde. 

– Det finns mycket få skriftliga källor från allmogen. Från min egen hemby är det äldsta bevarade dokumentet från 1830 – ett avtal om var kossorna skulle beta – och där har bara en bonde signerat med sin namnteckning, resten med bomärken. 

Den andra stora utmaningen var att tyda de handskrivna källor han läst. 

– Men annars var det väldigt spännande att få sitta på Kungliga biblioteket och finna uppgifter om spädbarnsdödligheten i olika områden och hur antalet hästar och kossor påverkades av ockupationen. För bönderna var dessa helt avgörande för försörjningen.

Jodå, K-G Bergström har fått mersmak. Men någon given uppföljare har han ännu inte i åtanke. 

– Folk frågar varför jag inte skriver om mina journalistår, men jag tycker det känns lite själviskt. Å andra sidan ska jag inte utesluta något, för det är en osannolik karriär jag haft om man betänker de där första tuffa åren av livet. 

När tv-mannen K-G Bergström ombeds nämna någon skrivande förebild kommer svaret snabbt:

– Vilhelm Moberg! Han hade ett sätt att skildra och dramatisera ett historiskt förlopp så fängslande att man var tvungen att sträckläsa hans böcker. Jag hade önskat att vara en sådan berättare, men jag är mer redovisande, inte någon stor stilist. Jag tillämpar de journalistiska dygder jag lärt mig. 

Annons