Kärleksboom i terrorland

Med kärleksromanen som vapen utmanar några modiga kvinnliga författare de extrema islamisterna i norra Nigeria. Glenna Gordon ger en unik inblick.

»Det var vid 16-tiden i onsdags som två flickor – 18 och 11 år gamla – sprängde sig själva mitt i en mobiltelefonmarknad i de centrala delarna av Nigerias näst största stad Kano. Minst 13 personer omkom och över 120 skadades.«

I november 2015 rapporterade svenska dagstidningar om ännu en självmordsattack i Kano. Flickorna var utsända av den extrema jihadistgruppen Boko Haram,­­ som terroriserat civilbefolkningen i norra Nigeria i flera år. På samma marknadsplatser som Boko Haram siktat in sig på, har ett osannolikt kulturfenomen blommat upp de senaste åren. Littattafan soyayya – »Böcker om kärlek«.

Enklast kan genren kanske beskrivas som en lokal nigeriansk och muslimsk variant av Harlequin; heta romanser och skandalösa otrohetsaffärer men även Askungesagor och kyska familje­dramer.

Det är dock inte hela sanningen.Genren rymmer även djärvare och mer komplexa verk som skildrar barngiftemål, trafficking och slaveri. Ett av de största namnen, och en av pionjärerna, är Balaraba Ramat Yakubu. Redan vid 15 hade hon gift och skiljt sig två gånger, en erfarenhet som låg till grund för hennes första verk Young at Heart från 1987.

Boken skildrar en man som går igenom det ena olyckliga äktenskapet efter det andra, allt mer depraverad. Bland läsarna på marknaderna i Kano är det få som inte läser den som en kritisk skildring av månggifte.

1990 fick Balaraba Ramat Yakubu sitt stora genombrott med Sin is a Puppy that Follows You Home. Den filmatiserades 1998 och blev den första boken i genren att översättas till engelska.

I likhet med flera av sina författarkollegor brukar Yakubu skriva ut sitt telefonnummer på böckerna. Nu ringer hennes telefon konstant, dag som natt. Många läsare ber om kärleksråd. Andra vill få karriär­tips, moralisk vägledning eller diskutera samhällsutmaningar.

De mest framgångsrika författarna har blivit så populära att makthavarna i den strängt konservativa regionen har gjort sitt bästa för att försvåra utgivningen.

I mitten på 90-talet inrättades en censurmyndighet (när de ville ta bort en scen där en man torkar bort tårarna från sin hustrus kind protesterade författaren Sa’adatu Baba Ahmed högljutt). 2007 skruvades konflikten upp ytterligare då moralpolisen, Hisbah, anordnade ett bokbål.

Författarna blev försiktigare, Littattafan soyayya mindre utmanande. Men nu har pendeln svängt igen och de mest uppburna författarna har erövrat en position som gör att de lämnas ifred. Makthavarna vet att de skulle väcka tusentals läsares vrede om något hände Kanos nya kulturprofiler.