Vad ska du läsa nu då?
Välkommen hem bokälskare. Här hittar du alla tips du behöver.
På drift
Vi följde fyra Köpenhamnsförfattare i spåren. Det blev en helg med slow beer, shawarma och svindyr lättsaltad kaviar.
Antikvariatet The Booktrader på Skindergade luktar gamla böcker och cigarettrök.
Lars Rasmussen, som förestått butiken sedan 1988, häller upp billigt chenin blanc åt en enarmad man med hästsvans och en kvinna i lodenrock. Jag avbryter dem i en diskussion om konstens eventuella död. Skulle de kunna tipsa om en Köpenhamnsskildrare? Rasmussen drar fingrarna genom skägget:
– Du kommer ikke udenom Tom Kristensen.
Vesterbro, alltså.
Vi börjar där.
Tom Kristensen var tidningen Politikens mest fruktade litteraturkritiker i början av 1920-talet, när han gick ner sig i alkoholism. Efter några destruktiva år blev han nykter och skrev undergångsromanen Hærværk. Huvudpersonen, den livskrisande redaktören Ole Jastrau, upplever sig ha förlorat sina ideal och bryter medvetet ner sitt väl-ordnade liv, i förtvivlad förhoppning om att återfinna något sant och rent i sig själv.
Jastraus liv utspelar sig på den kilometerlånga sträckan mellan en flaskfylld lägenhet på Istedgade och redaktionen vid Rådhuspladsen.
I Kristensens Köpenhamn lyser reklamskyltar upp Vesterbrogades våta asfalt. Trafiken larmar.
Om natten blandas de fysiska intrycken med fylleexpressionistiska syner av fart, liv och död.
Mest tid tillbringar Jastrau på rökiga Bar des Artistes. Stället är modellerat efter Hotel Kong Frederiks bar vid Rådhusplatsen. Hotellet finns kvar, men baren är ersatt av en opersonlig lounge med runda glasbord. Den mörka bakgården, där Jastraus försupne vän, Kjær, får sin inflammerade kindtand utdragen med hovtång, har blivit atrium-gård med heltäckningsmatta och lila sammetssoffor. En japansk affärskvinna försöker förgäves få en espresso ur kaffe-maskinen.
København av Katrine Marie Guldager
Elva sammanflätade noveller om människor i Köpenhamn.
Vinterbarn av Dea Trier Mørch
Förlossningsklassiker där en brokig grupp kvinnor samlas på Rigs-hospitalets prenatalavdelning.
Planen av Morten Pape
Hyllad utvecklingsroman om uppväxten i ett »ghetto« i stadsdelen Amager.
Krokodil-väktaren av Katrine Engberg
Första delen i bästsäljande deckarserie om två kriminalare i Köpenhamn.
Superego av Jakob Ejersbo
Rå novellsamling om unga människor i Köpenhamn strax efter millennieskiftet.
Stuk av Herman Bang
Klassisk korruptionsskildring från 1887 med levande miljöskildringar.
Hærværk förvandlade Tom -Kristensen till superstjärna. Han började dricka igen, och tilläts ta sig friheter. Medan jag går västerut längs Istedgade påminns jag om hur Ivar Lo-Johansson beskriver ett möte med Kristensen i memoarboken Tröskeln.
Efter en sen natt i en bar gick de längs en sovande Vesterbrogade. Nu skulle man ha en konjak, sa Kristensen. Men var skulle de få tag på sprit så här dags, undrade Ivar Lo. Kristensen knackade på en fönster-ruta i ett nedsläckt bostadshus. En nyvaken man tittade fram bakom gardinen. Kristensen skrev »Konjak?« på en papperslapp och höll upp den mot rutan. En stund senare släpptes de in i en lägenhet där en flaska och två glas dukats fram.
Bakom Hovedbanegården präglas Istedgade numer av porrbutiker, prostituerade och heroinister. Efter några hundra meter ersätts de av antikvitetsaffärer, hamburger-restauranger och kebaberior. Vid hörnet där jag inbillar mig att Jastrau bodde ställer jag mig i kön till Kebabistan. Här monterar de buttra innehavarna kebabspetten på plats med hela köttstycken, lök och färska kryddor. Min grillade shawarma i nybakt dürüm dryper av fett. Jag frågar mannen vid disken om han läst Kristensen. Det har han inte. Men på väggen hänger en inramad dikt från en stamkund, som rimmande jämför kebabens møre kød med sin første kvindes skød.
Vesterbro är hemvist för fler stora danska författare. Under mellankrigstidens ekonomiska krisår växte Tove Ditlevsen upp i de fattiga kvarteren norr om Enghave plads.
Redan debuten med Pigesind från 1939 gjorde henne till en skandal-omsusad kändis. Ditlevsen skrev autofiktion innan termen var uppfunnen. Levde hårt och lät privatlivets dramer ge näring åt böckerna. Skildringarna av äktenskap, missbruk, barn och aborter är intima som en dagboks.
Jag stannar på Hedebygade 30A, där Ditlevsen bodde under sina första 21 år. Genom hela författarskapet återkom hon hit. På barn-dommens gade fanns en blottare, en prostituerad och grannbarn som fick stryk. Några pappor drack 30 Hof om dagen. Mödrarna slet med att uppfostra barn och laga mat. Två frikadeller var och tre till far.
Porten till bakgården, där familjen Ditlevsens tvårummare låg, är nedsprejad och bär spår av inbrottsförsök.
Jag läser namnen på porttelefonen: Thorning. Andersen. Osman. Vid knappen som borde tillhöra lägenheten till höger på fjärde våningen står bara ett ord: »Beer.« Har författarens barndomshem blivit illegal ölcentral? Jag trycker på knappen men får inget svar.
I Dan Turèlls dikter, kåserier, sånger och romaner är den Köpenhamnska vardagen korrumperad och absurd. Författaren närmar sig staden till fots, och rör sig mellan haschrökiga ölsjapp och lägenheter med papegojor i bur.
Jag gör ett snabbt stopp på Turèlls gamla stamvärdshus. Turèll dog i förtid 1993 men mellan Vin-stue 90:s mörkröda väggpaneler ser det ut som det alltid gjort. Dunkelt och rökigt. Jag avslöjar omedelbart att jag inte varit här förut genom att snava över schnauzern som snarkar på tröskeln.
Specialiteten är något man kallar »slow beer«, vilket innebär att Svendsen i baren häller upp en vanlig Carlsberg väldigt långsamt.
Skumkronan blir då stor och mjuk som vispad grädde och smakupplevelsen enligt Svendsen »helt annorlunda«. Eftersom den tar en kvart att tappa upp råds jag att samtidigt beställa en»väntöl«.
Medan jag dricker den tänker jag att Vinstue 90 i dag är en unik tidskapsel där Turèlls stad fortfarande lever. Men vad ska man läsa för att få skildringar av dagens Köpenhamn?
Förslagsvis Martin Kongstad.
Martin Kongstads utforskningar av stadens kulturaristokrati är tydligt geografiskt förankrade. Roman-figurerna dricker gröna Tuborg på Palæ Bar, köper hämtfalafel hos Beyti på Nørrebrogade och går på kräftskiva med fotomodellen Helena Christensen.
Jag möter Martin Kongstad för lunch på Geist vid Kongens Nytorv, en restaurang som blivit berömd för sina minimalistiska grönsaksrätter. Inredningen är svart, blank och ren. En matsal för pedanter.
Här utspelar sig start-scenen i Kongstads nya roman Kokken der holdt op med at rødme.
– Men de har gjort om sedan jag skrev boken. Jag förstår faktiskt inte varför de tagit bort matbaren där, säger Martin Kongstad och pekar mot det öppna köket där en ung kock putsar en lammrygg.
Romanen lånar deckarens dramaturgiska arkitektur, men innehåller varken mord eller alkoholiserade kriminalare. Redan på första sidan får vi veta att den unge stjärnkocken Magne Oldenberg försvunnit. Därefter backas bandet: Vi får följa hans strävan att frigöra sig från sin trångsynte krögarpappa och förverkliga sin dröm om en Michelinstjärna.
Att romanen utspelar sig på krogen är ingen tillfällighet. Under det senaste årtiondet har restaurangscenen blivit stadens mest omtalade kulturyttring.
Under flera år som krogkritiker har Kongstad följt Köpenhamns utveckling från gastronomisk avkrok, mest förknippad med smørrebrød och antibiotikapumpade fläskstekar, till självklar destination för kräsna matturister.
– Min idé var att skriva om vad som händer med en människa som blir framgångsrik och förlorar kontakten med jorden. Och så upptäckte jag att det inte finns någon litteratur som utspelar sig i kockvärlden. I den fiktion som finns har kocken alltid en knarkskuld och jagas av östeuropeiska gangsters, men jag ville att dramat skulle vara det som sker i köket.
Vid bordet bredvid oss får en brittisk familj in kaffe och en dessert på spunnet socker med citronskal.
– Jag förlade startscenen här för att jag ville placera Magne och hans far på ett ställe med nytänkande mat som omedelbart visar på spänningen mellan dem. Pappan är konservativ och vägrar att erkänna sonens sökande nyfikenhet. Boken handlar om hur ett barn påverkas av att få för lite bekräftelse från sin förälder. Det är nogen lort, men det ger också en våldsam drive.
Vi får in maten. Kongstad sätter gaffeln i en rätt med ricotta, gnocchi och enokisvampar. Den ser ut som en skulptur av Yayoi Kusama.
Själv får jag in en skuren fyrkant av lamelltunna avokadoskivor som penslats med mandelolja och toppats med lättsaltad kaviar. Samma rätt som far och son Oldenberg äter i Martin Kongstads roman. Det smakar ljuvligt men ger en märklig känsla av déjà vu. Som att äta en filmatisering av en bok man läst.
Democratic coffee bar
Stadsbibliotekets kafé serverar egenrostat kaffe och underbara mandelcroissanter. Krystalgade 15
Brøg litteraturbar
Sympatisk bar med bokhandel och kafé som serverar fina smårätter och naturvin. Fiolstræde 7
Kihoskh
Fantastisk kvartersbutik med ute-servering och ett stort urval av hantverksöl och tidskrifter. Sønder Blvd 53
Fovl
Hemtrevligt kafé i Nordvest som serverar vegetariska smårätter och gott orange vin samt ordnar poesiuppläsningar. Sneppevej 2
Bo-bi bar
Rökigt författarhak som ligger mittemot förlaget Gyldendal, och vars inredning är oförändrad sedan 1917. Klareboderne 14
För fler författarporträtt och tips om böcker som fastnar och blir kvar hos dig, prenumerera på Vi Läsers nyhetsbrev.