En bok. En man. En fisk. Martin Falklind läste Den gamle och havet och bestämde sig för att ensam fånga en marlin.

När Martin Falklind är fjorton år läser han för första gången Den gamle och havet av Ernest Hemingway. Berättelsen om den ensamme mannens kamp med världens starkaste fisk griper honom på ett oförklarligt sätt, han kan inte släppa tanken på den. 

– Det var drömmen om det totala sportfisket. Man mot fisk. På lika villkor. En båt lika stor som fisken. En fisk lika tung som fiskaren, säger Martin Falklind. 

Gång på gång läser han romanen. Han tänker på den, drömmer om den, och en dag när han är femton år snuddar han vid äventyret.

En morgon, innan dimman lättat, sitter Martin i en liten aluminiumeka och får plötsligt napp. En femkilos gädda fastnar på kroken och drar iväg med båten. En rad ur Den gamle och havet dyker upp: ”Fisk, låt mig se dig, kom upp till ytan.

Så här måste Santiago ha känt sig, tänker han. 

Drömmen har väckts. Precis som i Den gamle och havet vill Martin också utsätta sig. Han vill också ge sig ut på ett stort hav i en liten båt och mäta sig med ”fiskarnas Rolls Royce”, fisken med mest muskler per kilo och en topphastighet på 70 kilometer i timmen – en marlin.   

Tiden går. Martin blir avancerad sportfiskare. Han reser jorden runt med sina fiskekamrater Fredrik Möller och Pasi Johansson. Alltid med minst ett exemplar av Den gamle och havet i bagaget, och med en envis längtan efter det ultimata fiskafänget. 

– Jag har fiskat efter marlin över nästan hela jordklotet, men på grund av det ökade rovfisket kändes drömmen bara mer och mer avlägsen, säger han.

Men så en dag i januari inser Martin Falklind att han är framme. Han har hittat platsen.

Utanför Cabo San Lucas, längst ner på Bajahalvön i Mexiko, sjuder havet av liv: fåglar, sjölejon, delfiner, hajar, mängder av fisk, och bland dem, kungen – marlin. 

Där och då bestämmer han sig. Inom ett år, senast i januari 2010, ska han ha fångat en marlin. Tillsammans med Fredrik och Pasi startar han pojkdrömsprojektet Expedition Den gamle och havet.

Hemma i Sverige lägger de upp en seriös plan. Ett lag med tre fiskare. En kajak. En man i kajaken medan de andra håller sig i en 30-fots fiskebåt tillsammans med en kapten och en deckhand (matros). En timme åt gången, sedan byter man fiskare i kajaken efter rullande schema.

Den gamle och havet

Ernest Hemingways Den gamle och havet från 1952 beskrivs ofta som en allegorisk skildring av människans storhet i eländet. Romanen handlar om den gamle fiskaren Santiagos fisketur i en liten båt utanför Kubas kust. Efter 84 dagar utan fisk får han en enorm fisk på kroken – en marlin. Ernest Hemingway fick Pulitzerpriset för boken 1953 och ett år senare tilldelades han Nobelpriset. 

TRÄNINGEN. Materialet provas ut: är fiskaren tillräckligt smidig i den skottsäkra västen för att klara en kamp mot en marlins nosspjut? Och så tränar expeditionsmedlemmarna på Orsasjön med marlinsimulatorn, en välutrustad och kraftig motorbåt som lätt gör 20 knop. Hugg från svåra vinklar, fajt med stor fisk, kapsejsningar och snabba vändningar.  

– Om jag får en marlin vill jag landa den på det mest skonsamma sättet – och sedan släppa den, säger Martin Falklind. I  Den gamle och havet dräper Santiago sin marlin. Men han gör det för sin överlevnads skull. Hans respekt för livet i havet är minst lika stor som min, om inte större. 

De införskaffar material.Vilken slags kajak är bäst? Vilka fiskespön? Lina? Krokar? Hur ska de vara klädda? Behöver de räddningsutrustning? 

Sedan träning – i joggingspåret, i vatten och på gym. På Orsasjön, bland söndagsseglarna, tampas Martin och vännerna i kajaken med marlinsimulatorn, en välutrustad kraftig motorbåt som lätt gör 20 knop. 

PÅ PLATS. Kajaken anländer till hotellet i Cabo San Lucas, och de testar den och all utrustning i poolen. Det är svårt att få plats med både skottsäker väst, flytväst och påklistrad extrautrustning som kamerabatterier, kniv och walkie-talkie i den smala och ranka farkosten.

Efter träningspasset kommer en man fram till dem och frågar: Varför? 

– Det är svårt att förklara. Oavsett vad vi säger så tycker folk att vi är komplett galna. Jag brukar svara: ”Läs Den Gamle och Havet, då kanske du förstår.”

Efter närmare tio månaders förberedelser är det i svinottan en kall dag i januari 2010 dags för avfärd till Mexiko. I bagaget finns tre versioner av Den gamle och havet

Sent på kvällen efter en tröttsam flygresa äntrar de sitt hotell i Cabo San Lucas, och vid poolen förenas de med Pasi, som redan varit i Mexiko ett tag. Det han har att berätta är nedslående. De senaste dagarna har ingen av de trehundra professionella sportfiskebåtarna kommit hem med en marlin.

Nu känns det som på första sidan av Den Gamle och Havet. Nu är de i boken, på riktigt! De är ”definitivt och utan återvändo ’salao’ och det var den värsta form av otur som finns”. 

Klockan halv sex, efter en natts usel sömn, ackompanjerade av fiskemardrömmar och ilskna högljudda tuppar rullar de ner kajaken mot hamnen. Några halvfulla nattklubbsbesökare tittar grumligt på det märkliga ekipaget. I hamnen skakar de amerikanska fisketuristerna på huvudet. Inte åt kajaken, men åt utrustningen – hälleflundraspön och nylonlina?

– Ska ni fånga marlin med det där? Det kommer aldrig att hålla.

De handlar betesfisk och sedan kliver de på moderskeppet, La Brisa, och där ute väntar havet! 

En stund senare sitter Martin i kajaken, omgiven av Stilla Havet. Äntligen.

Kajaken känns bekväm, prylarna sitter rätt. Fredrik och Pasi på moderbåten är fokuserade på Martin i kajaken. Den gamle och havet – nu ska det ske. 

Tre pass senare, ett vardera, och fortfarande ingen Marlin. 

Men när det är Martins tur igen händer något. Plötsligt tar en fisk betet så försiktigt att hugget först inte känns. Det är bara tungt, som ett bottennapp. Men sedan börjar det röra på sig. En marlin? En marlin! 

Men så händer det som inte får hända. Kajaken skär snett, fisken simmar åt andra hållet. Kajaken kapsejsar och Martin åker i vattnet. Fisken fortsätter nedåt, men Martin vägrar släppa 10 000-kronorsspöet.

Under vattnet lättar Martin på bromsen, samtidigt som motorbåten blixtsnabbt är framme och kamraterna sliter upp honom på däck, med spö och allt. 

Trettio sekunder senare sitter en dyblöt Martin åter i kajaken och släpas bakom fisken. Då går fisken upp med halva kroppen över ytan, slår några slag med spjutet, spottar ut betet och kroken – och försvinner.

dag två börjar trögt. De tre första passen är avklarade. Ingenting. Men en halvtimme in i Martins andra pass nafsar något tag i makrillen som hänger tjugo meter under kajaken. Linan går ut i lugn takt, han låser rullen och låter fisken kroka sig själv i utdraget.

Först går fisken på djupet, sedan bestämmer den sig för en dansuppvisning ovan ytan – femtio meter från kajaken.

 – Det var knappt att jag trodde mina ögon, säger Martin efteråt.

Fisken styr med full kraft ut till havs. Nu är Martin och fisken ensamma på vattenvidderna. 

Precis som Santiago.

KAMPEN. När fisken går upp och hoppar kanske femtio meter från kajaken, tappar jag nästan andan, berättar Martin efteråt. Det är knappt jag tror mina ögon, Vilken fisk, vilken styrka, vilken skönhet! Men oj vad stor den är. Och vad liten jag är!

Fisk, sa han stilla, högt, jag stannar hos dig till min död. Och han stannar väl också hos mig, tänkte den gamle.

Tre gånger har Martin tafsknuten över vattenytan, bara en liten bit från spötoppen. Om han tar i tafsen ovanför kroken, har han vunnit, det har gruppen bestämt. 

Men fortfarande inga tecken på att fisken börjat tröttna. Bröstfenorna och stjärtfenan är som lieblad, de lyser fluor­escerande turkosa i det klara vattnet. 

Efter fyrtio minuter lyckas Martin slutligen ta tafsen och därmed har han landat en marlin. En roman är förverkligad, Expeditionen Den gamle och havet är slutförd.

LYCKAN. Fisken hoppar. Den dyker. Den kämpar. Men efter fyrtio minuter kan Martin äntligen hala in en marlin. ”Vilket äventyr! Jag tror inte det är sant! Jag lyckades!”

Fiskarnas rike

Söndag den 17 oktober är det premiär för Fiskarnas rike – en svensk naturdokumentärserie på SVT. Programledare är Martin Falklind som – tio år efter expeditionen i Mexiko – tar med oss på en resa ”i våra strömmande vatten, där vi möter vandrande fiskar, hotade urtidsdjur och simmande strömstarar – alla beroende av forsande vatten.”

Fotografen Johan Bergmark följde Martin Falklind från idé till det att projektet var genomfört. Läs mer om honom här.

Annons
prenbild

erbjudande

Prenumera på Vi Läser – Sveriges ledande bokmagasin

För bokälskare, av bokälskare