Böckerna är stora, påkostade och snuskigt framgångsrika. Vi följer kvinnan som försett världen med erotiska praktverk i snart två decennier. Det blev ett samtal om lustläsning, gamla könsroller och konsten att ta femtusen för en penisbok.

Dian Hanson sliter sitt hår. Nej, det funkar inte! Modellen testar en ny pose. Nej, fortfarande inte bra. Hans pung hänger inte som den ska … Det är omslagsplåtning för en påkostad fotobok i en studio på Sunset Boulevard i hjärtat av Hollywood. Modellen, som halvligger i en fåtölj, har kämpat framför kameran i flera timmar, framför allt med att försöka behålla sitt stånd. Att testiklarna hänger ned för långt, det kan han inte göra mycket åt. Han har testat alla tänkbara positioner. Inget hjälper. 

Dian Hanson

Dian Hanson inser att hon måste lösa situationen på egen hand. Hon ser sig om i studion, hämtar några av fotografens filmrullar, och stoppar in dem under hans paket. Teamet mobiliserar på nytt. Fotografen gör sig redo. Modellen intar sin pose. Men inte heller det funkar. Det ser inte bra ut. Tiden går. Om de inte hittar en lösning snart har hela dagen varit förgäves. Då får Dian Hanson en snilleblixt. Hon rusar ut i köket, öppnar kylskåpet och plockar ut en iskall burk Coca-cola. Nu jäklar! Hon rullar burken mot modellens pung och vips, den krymper ihop till per­­fekt storlek. »Nu, plåta nu!« skriker hon.

Dian Hanson

Bor: Los Angeles.

Familj: Gift med den brittiske författaren Geoff Nicholson.

Yrke: Sexy book-redaktör (förmodligen den enda i världen med den titeln) på Taschen sedan 2001. Förlaget har kontor i Köln, Berlin, New York och Los Angeles, där man också har ett eget galleri.

Favoritförfattare: »Jag återkommer alltid till John Updike. Just nu gillar jag även Donna Tart.«

Dian Hanson skrattar gott åt anekdoten. Hon har sedan 2001 titeln Sexy Book-redaktör (en yrkestitel hon sannolikt är ensam om i världen) på bokförlaget Taschen, som ger ut påkostade foto­­­böcker och ännu mer påkostade erotiska praktverk. Framför oss på bordet ligger The Big Penis Book. Omslaget föreställer en när­­bild på en man i vita kalsonger. Hon lyf­­ter på det genomskinliga omslaget och, hoppla, då försvinner de vita kalsongerna och avslöjar – inte helt förvånande – en erigerad penis i all sin prakt.

– Det var inte utan att jag fick kämpa för den här boken, säger hon stolt.

Föregångaren The Big Book of Breasts, som släpptes 2006, blev en stor succé och tog sig in på Amazons 100-topplista. Men när säljavdelningen hörde talas om snopp-idén, sa de bara: »Gör det inte!« De trodde att det skulle vara omöjligt att få in den i butikerna.

– Nu är The Big Penis Book min absoluta bästsäljare, säger Dian nöjt. Det är ett löjligt enkelt tema som ingen har tänkt på tidigare, och den har chockfaktor och humor. 

Mer naket åt folket. Dian Hanson över­vakar produktionen av förlaget Taschens nästa »Sexy Book«.

Däremot gick det inte lika bra för upp­­följaren The Big Books of Legs. Trots att Dian tycker att det är hennes kanske vackraste verk blev det en »worst-seller«. Benen är helt enkelt inte lika laddade längre, konstaterar hon.

Vi befinner oss på samma plats som un­­der den minnesvärda fotograferingen, när­­mare bestämt på Taschens Los Angeles-kontor inhyst i ett bungalowliknande hus på en innergård på Sunset Boulevard. Det var här ett av Amerikas första köpcenter, Crossroads of the World, låg på 1930-talet. Den ikoniska skylten, ett torn med en snurrande glob högst upp, står fortfarande kvar. Numera är området ett kontorsmecka för Los Angeles underhållningsindustri. I de gamla butikslokalerna huserar manusskrivare, förläggare, musiker och publicister av olika slag. Alldeles intill ligger Blessed Sacrament Catholic Church, en pampig byggnad i italiensk renässansstil, grundad 1904. Här brukade Hollywoodstjärnor som Irene Dunne och Bing Crosby gå på söndagsmässa.

Dian Hanson försöker övertyga mig om att hennes arbete till största delen består av helt vanliga osexiga skrivbordssysslor. Men snart kryper det fram att hon och förlaget har ett uppseendeväckande projekt på gång. För första gången i förlagets historia ska de fotografera riktiga sexscener. Det handlar om en planerad serie vackra böcker på temat »erotik på olika platser«. Först ut är »sex i kontorsmiljö«. Men projektet är komplicerat. Den första stora utmaningen är att hitta rätt modeller. 

»Det måste finnas en glädje, närvaro och energi i de erotiska bilderna.«

– Jag vill att det ska se äkta ut, säger Dian Hanson. Modellerna ska inte vara för artificiella eller se ut som super­modeller. De ska vara trovärdiga.

Det är tydligt att Dian är förväntansfull. Det här ska bli en milstolpe i Taschens utgivning. Innan vi skiljs åt erbjuder hon mig att följa med på plåtningen.

Dian Hanson föddes i Seattle 1951. Hon växte upp i en excentrisk och frisinnad familj där man såg på sex som något naturligt, ja, nästan magiskt. Pappan var nudist och magiker och föräldrarna var engagerade i det hemliga ordenssällskapet Rosenkreuzarna som Dian beskriver som en »mytisk kristen sexkult«. Så länge hon kan minnas har hon varit intresserad av nakna människor.

– Jag brukade rita avklädda kvinnor redan i femårsåldern.

I tonåren föredrog hon att bläddra i erotiska böcker på stadens mer obskyra boklådor framför att gå i skolan. Vid 14 års ålder gömde hon sig i gångarna på hem­­kvarterets lilla bibliotek för att läsa Richard von Krafft-Ebings 1800-talsskildringar av nervsjukdomar och perversioner. På sin 18-årsdag fanns det bara en sak hon önskade sig. 
 – Jag spenderade alla mina födelsedagspengar på erotik.

Dian Hansons resa från high school-dropout till aktad förlagsredaktör med världsrykte, börjar på 1970-talet i New York. Där och då började hon skriva »girl copy« (hon gav röst åt nakna modeller) för magasin som Puritan, Big Butt, Juggs och Legshow. Hennes tonträff var närmast hundraprocentig och succén nästan omedelbar.

– Legshow riktade sig till välutbildade män som hade någon typ av fetisch och BDSM-fantasier. Jag gav modellerna olika personligheter och en del läsare blev helt förtrollade.

Under 1960-talet fick USA uppleva en boom för så kallade nudistmagasin. Länge var det förbjudet att visa könshår. Men efter att nudiströrelsen tagit strid för rätten att i sina publikationer visa nakna ocensurerade människor, och vunnit en viktig delseger 1959, såg förlagen sin chans: de köpte upp nudistläger och startade »nudisttidningar«. En av dem var Naked as a Jaybird.

– I den visade man nakna människor i vardagssituationer, och så mycket könshår som möjligt! säger Dian. Jag ville väldigt gärna göra en bok om fenomenet, och Benedikt tyckte om idén.

En spretig samling med en gemensam nämnare: nakenhet. Bilder ur krigssamlingen My Buddy, Tom of Finland, Erotica Universalis, America Swings. Dian Hanson har varit delaktig i samtliga verk.

Benedikt heter Taschen i efternamn och är det tyska bokförlagets grundare och ägare. Naked as a Jaybird – en odyssé i hippieerans könsfixerade pornografi – blev deras första samarbete. Men det tog många år innan han lyckades övertyga Dian att lämna tidskriftsbranschen för att börja jobba hos honom på heltid.

– Jag sa nej i sju år! 

Varför då?

– Jag var rädd för att behöva ge upp vem jag var, och ändra mina estetiska preferenser. Jag hade inte haft särskilt bra erfarenheter av konstvärlden – de såg ner på mig och föraktade det jag höll på med.

Men efter internetpornografins intåg, och efter Dian Hansons chefs hastiga bortgång, ändrade hon sig. Nu firar hon och Benedikt 18 år som kollegor, och tillsammans kan de se tillbaka på över 80 praktverk som på ett eller annat sätt kretsar kring nakenhet, erotik och sex.

Utanför fönstret klämtar kyrkklockorna samtidigt som en ambulans hörs i fjärran. Vi tar en rundvandring på redaktionen, hälsar på medarbetarna. När jag ber att få ta en bild på Dian säger hon ­­­att det är okej, men att hennes lugg är »a mess« efter ett impulsbeslut under gårdagen efter några glas vin. Framför hennes dator klickar vi runt bland alla mappar med olika projekt. Plötsligt dyker det upp en bild på Arnold Schwarzenegger. Väldigt lättklädd.

Vad är det här? En ny Sexy Book?

– Nej, det är det inte, försäkrar Dian, men avslöjar i nästa sekund att hon »lite vid sidan av« arbetar på en bok om den gamle skådespelaren, guvernören och bodybuildarens liv.

– Han är så fascinerande … intelligent, rolig, sarkastisk. Det kommer att bli en väldigt mångfacetterad bok. Ja, och så är han väldigt sexig, så det blir förstås även många sexiga bilder.

Hon minns deras första möte.

Hon skulle intervjua honom men redan efter några minuter skickade han i väg sin assistent för att »hämta böckerna«. Dian blev orolig. Vad sysslade han med? Vilka böcker? Strax återvände assistenten med famnen full av Dians praktverk. »Please, sign them. All of them.« Innan en förvånad Dian hann svara tillade han: »Hur får du reda på allt som du skriver om?« Dian undrade försynt om han läst alla hennes böcker, varpå skådespelaren erkände att ja – han var ett stort fan som minsann inte bara tittat på bilderna utan även läst varenda rad.

– Inget gör mig lyckligare än att en person som Arnold läser texterna och lär sig något på kuppen.

Faktum är att Dian fått mycket beröm just för sina texter. Ända sedan hon tillträdde som redaktör, har hon arbetat målmedvetet med att höja den litterära nivån på Taschens Sexy Books. Hon är själv väldigt förtjust i sin inledning på Big Book of Pussy: »Pity poor pussy, so loved, hated and feared«

Ett av Dian Hansons projekt: Bob Mizers 40-talsfotografier från Los Angeles.

På Dian Hansons skrivbord står en guldfärgad jättepenis med vingar. Det ­­­är det prestigefyllda branschpriset ­­Erotic award som ­­­hon belönades med 2011. Fallosen har sällskap av en blond barbie­docka och en bystig figurin i metall.

– Vänta, jag ska visa dig en sak, säger hon och försvinner in i ett annat rum.

Dian Hanson återvänder med en ­­bok om ­­­sin absoluta favoritepok, 1960-talet, ­­och berättar att det var här i soliga ­Kalifornien som en våg av »snyggporr« sköljde över delstaten. Under den här perioden ansträngde sig tidskrifterna sitt yttersta för att anlita de skickligaste fotograferna, hitta de mest storslagna miljöerna och slå läsarna med häpnad med påkostade efterbearbetningar. Hon pekar på en bild där några kvinnor poserar i öknen, på specialeffekterna med pålagd glans och rökmoln som stiger upp från ett gevär.

– Åh, det är så snyggt! Så lekfullt! Modellerna visade bara ben och bröst, de var glada och entusiastiska, det ser man tydligt i deras ansikten, säger hon och tillägger:

– Men sedan, när fokus hamnade på underlivet, såg modellerna inte lika glada ut längre.

Under 1970-talet tillhörde Dian Hanson den amerikanska feministrörelsen, som bland annat kämpade för kvinnors sexuella frigörelse. Det var en tid då aktivister som sexrådgivaren Betty Dodson höll masturbationsklasser och beskrev orgasm som en mänsklig rättighet. Men under vår intervju konstaterar Dian att hon numera i första hand skapar erotisk litteratur för män – eftersom det är de som köper merparten av Taschens böcker. 

Men kvinnor är väl också intresserade av pornografi?

Not really.

… Och jag tänker inte ändra på vad folk tänder på, säger Dian Hanson och avslöjar att hennes nästa bok har arbetstiteln Lesbians for Men, och kommer att handla om ett  fenomen där kvinnor låtsas vara lesbiska för att tillfredsställa mäns fantasier. 

Boken skulle ju till exempel också kunna rikta sig till lesbiska?

– Mm. Men det kommer den inte att göra. Flera av fotograferna jag jobbat med är lesbiska, och de beklagade sig över att boken är gjord för män. Men de är ändå förväntansfulla inför släppet. Att den heter Lesbians for Men är ju provocerande, men förhoppningen är att det gör att även fler kvinnor intresserar sig för den.

Sedan följer ännu en anekdot. 

Den här gången om omslagsplåtningen för Lesbians for Men, »den mest avklädda plåtningen hittills«. Nakna kroppar. Skådespelare som inte får till det. Orealistiska kyssar. Frustrerade fotografer och makeupartister. Timmar som bara rinner i väg.

– Fotograferingarna är alltid en rejäl utmaning. Det måste finnas en glädje, närvaro och energi i de erotiska bilderna, och modellerna måste som sagt se trovärdiga ut. Mitt jobb är att regissera allt, och skaffa mig en överblick. Men jag ska också få alla på plåtningen att känna sig avslappande och engagerade. Jag är som en mamma. 

Några dagar innan vi ska få vara med på den historiska plåtningen för boken om sex i kontorsmiljö, meddelar Dian att den har blivit uppskjuten. Det har varit svårt, för att inte säga omöjligt, att få tag på modeller som kan passera som kontorsarbetare.

I Los Angeles är normen bland nakenmodeller »för artificiell« enligt Dian och nu måste hon leta vidare tills rätt personer dyker upp.

Under de följande veckorna mejlar vi flitigt till varandra. Jag skickar länkar till artiklar som slår fast att svenska kvinnor konsumerar nästan lika mycket erotik och pornografi som män. Dian svarar att vi svenskar alltid varit lite mer liberala. Och att hon efter vårt möte frågade sina yngre kvinnliga medarbetare om de skulle köpa porr, och de svarade nej. Dian är svår att rucka i sin föreställning om att kvinnor är och förblir en liten målgrupp för Taschens Sexy Books.

Så får vi äntligen klartecken att fotograferingen blir av. Dian Hanson ska bara återkomma med exakt tidpunkt. Men sedan visar det sig att fotografen blivit av med sin utrustning – och så där fortsätter det: Modellerna håller inte måttet, teamet tvingas byta kontorsmiljö, ett tag funderar de på att flytta hela projektet till San Fransisco. Där borde det väl ändå vara enklare att få tag i naturliga modeller?

Veckorna går. Slutligen läggs projektet på is.

Dian Hanson är inte särskilt nedstämd när vi hörs igen. Hon har redan kastat sig in i flera andra projekt. Det 666-sidiga praktverket Tom of Finland XXL, som det tog Dian fyra år att sätta ihop, ska brytas ner till ett antal tunnare volymer. Tanken är att förlaget lagom till årets stora filmlansering ska ge ut flera böcker där man tematiskt samlar gayikonen Touko Laaksonens uniformerade män.

Under våren har hon även arbetat med att sammanställa 1 000 Young Men, en bok om den Los Angelesbaserade fotografen Bob Mizer, som på 1940-talet avtjänade ett sex månader långt fängelsestraff för att ha distribuerat bilder på lättklädda bodybuilders. Men det projekt som engagerar henne mest för tillfället är en retrospektiv om den unga fotografen Ren Hang, som representerar den nya erotiska undergroundscenen i Kina.

– Hans nakenbilder är mycket explicita och väldigt uppseendeväckande.

När jag några veckor senare ringer henne från Sverige, för att höra hur det gått med allting, är hon mycket upprörd – på en viss kinesisk undergroundfotograf.

– Jag förstår inte hur någon kan tappa bort alla negativ. Är det inte märkligt, va?

Ren Hang har inte levererat. I stället för de utlovade explicita och vågade bilderna har han skickat »mesiga«.

– Min smärtgräns är snart nådd, säger Dian Hanson utmattad.

Samtidigt har hon i det allra sista skedet med Lesbians for Men fått order från Benedikt Taschen (alltid lika personligt engagerad i böckerna), om att omslagsbilden, som tog timmar att få till, ska bytas ut.

– Han ville ha en annan bild på fram­sidan, så nu har vår bild hamnat på bak­­sidan i stället. Nåja …

Taschens försäljningssiffror är hemliga, men förlagets marknadsavdelning gör ingen hemlighet av att Sexy Books är en framgångshistoria. Mest framgångsrika är man i Västeuropa, framför allt i förlagets hemland Tyskland, och i USA.

»Ett vanligt osexigt kontorsjobb.« Så beskriver Dian Hanson själv sitt arbete.

I vissa delar av världen anses de vara för extrema, exempelvis är böckerna inte tillåtna i Syrien. Även Kina är en svår marknad att ta sig in på. Men Dian Hanson vet att hennes böcker sprids över hela världen ändå.

– Jag fick nyligen bilder från en vetenskapsman i Sibirien, och på hans säng låg 1 000 Nudes. Jag vet att vi officiellt inte säljer böcker där. Men på något sätt hamnar mina böcker överallt. SÅ vitt jag vet är jag en Goddess of sex över hela världen, säger hon med ett skratt.

– Folk älskar det jag gör!

I en tid när allsköns varianter på erotik och pornografi finns ett litet klick bort, hur får man läsarna att betala 5 000 kronor för en bok om sex?

– Du måste göra något som människor är stolta över att äga. Den ska innehålla vackra bilder och vara tjusigt förpackad. Många ger bort böckerna och man tittar i dem tillsammans, det gör man inte med pornografi.

Dessutom handlar det om status.
– Vi anser fortfarande att den som läser och samlar på böcker är lite bättre än andra människor. Att skildra sex i just bokform är fortfarande ett lika elegant som provocerande sätt att introducera ämnet.

Var går din gräns? Finns det något som är too much även för dig?

– Jag tänker aldrig på något som too much. Men jag har fått höra att jag borde göra »The Big Book of Assholes«, men där har jag hållit tillbaka.