Vad ska du läsa nu då?
Välkommen hem bokälskare. Här hittar du alla tips du behöver.

På drift
Halva svenska befolkningen har en relation till Mallorca. Men hur många har koll på öns alla litterära sevärdheter? Här har världens kreativa elit skapat och festat i över ett sekel.
En svensk barnfamilj tömmer bilen på hand-dukar, badkläder och kylväskor, och går i den sena eftermiddagshettan in i den hyrda semesterlägenheten i El Terreno, en förort till huvudstaden Palma.
På 1950-talet var de här delarna öns entré in i massturismen, med framför allt just »suecos«, svenskar, som pionjärer för 1900-talets nya sorts resande. Innan dess hade kullarna i El Terreno, med sina långa, flacka stentrappor ner mot havet, varit hemvist för en brokig skara människor – en bohemisk koloni för dem som inte stod ut med hettan i de trånga gränderna i centrala Palma, eller oroligheterna på fastlandet under första världskriget.
En av dem var Gertrude Stein, ikon inom det kontinentala kulturlivet i Europa under 1900-talets första decennier. Hon bodde på ön under sex månader 1916.
När den brittiske författaren Robert Graves, mannen bakom bland annat Jag, Claudius, senare hälsade på hos Stein i södra Frankrike fällde hon ett av de mest bevingade citat som sagts om ön: »Mallorca är ett paradis, om du står ut med det.«
Den exakta ordalydelsen tvistas det visserligen om. Men säg den reseguide som inte har åtminstone en variant på Gertrude Steins tve-tydiga citat. Robert Graves lät sig i alla fall övertygas, och blev snart en av Mallorcas mest kända kulturpersonligheter.
– Många konstnärer och författare som träffades på Palmas caféer och barer fick inte så mycket gjort. Du behövde ha disciplin för att stå ut som konstnär på ön. Det var det Gertrude Stein menade, säger Robert Graves son, William Graves.
Robert Graves valde att flytta till bergsbyn Deià, en knapp timmes hänförande bilfärd från Palma, med byn Valldemosa som ett lämpligt stopp på vägen. Där hade kompositören Chopin och författaren George Sand väckt uppmärksamhet bland de konservativa byborna vintern 1838. George Sands radikala stil togs inte särskilt väl emot – en kvinna i långbyxor blev lite väl svårsmält. George Sand slog tillbaka med den lätt föraktfulla reseskildringen En vinter på Mallorca 1842.
Slingrande vägar med havet på ena sidan och bergens sluttningar på den andra leder sedan fram till Deià, som klänger sig fast runt ett berg med en kyrka på toppen. Palmer och cypresser hackar upp horisonten när solen går ner över havet i bakgrunden. Här byggde Robert Graves ett hus 1932. Och snart fick Deià rykte om sig att vara en tillflyktsort för konstnärer och författare. Anaïs Nin, känd för sina erotiska berättelser, använder den avskilda stranden nedanför byn som plats för ett förtrollande nakendopp i månskenet i en av sina noveller.
För Robert Graves blev däremot de många besöken en börda, säger hans son.
– Alan Sillitoe, Ava Gardner och Alec Guinness var några av dem som hälsade på. När jag växte upp där var jag lekkamrat med Stephen Hawking, vars föräldrar var vänner till min mor. Men Robert ville mest av allt arbeta, säger William Graves, som själv har skildrat sin uppväxt på ön i boken Wild Olives.
Dagens Deià påminner inte mycket om den tiden då Robert Graves verkade här, säger William Graves. Bilar, bussar och motorcyklar har delvis stört den ro som hans far en gång fann på ön.
– Redan på 1960-talet, när byn blev en tillflykt för den tidens hippiekultur, förändrades levnadsstilen, säger William Graves.
Huset med dess lummiga trädgård är dock intakt. I dag är det omvandlat till ett museum, som William Graves leder. Inrett exakt som det såg ut på 1930-talet ger det en fläkt av äldre tiders Mallorca, som gjorde intryck på en rad författare, däribland Agatha Christie, Jorge Luis Borges, Julio Cortázar, och Albert Camus, som i Sommar, hans första prosabok från 1937, skriver om caféerna i Palma och dess berömda katedral. Visserligen utdömd av den blivande Nobelpristagaren som ett tecken på dålig smak.
– De flesta av caféerna från den tiden finns inte kvar. De stänger ett efter ett och det öppnas absolut inga nya. Undantaget är Bar Bosch. Där brukar jag sitta och läsa, säger den svenske författaren Mons Kallentoft.
Han är sedan fem år bosatt i Palmas trendiga stadsdel Santa Catalina och är en av få internationella författare som fortfarande förvaltar Mallorcas arv som en kreativ ö.
– Här finns allt man kan begära på en liten yta. Och klimatet är fantastiskt. Även på vintern.
Den åsikten delar Mons Kallentoft knappast med Tim Blanck, huvudpersonen i hans senaste bok, Se mig falla. I den skildras Mallorca som en långsamt ruttnande och svettig plats, där Tim Blanck letar efter sin försvunna dotter bland festande turister, rika tyskar och korrupta lokalpolitiker.
– Mallorca är så extremt. Både i sin skönhet och i sin svärta. Öns stora författare, Ramon Llull, skrev på 1200-talet i det som anses vara det första litterära verket på katalanska om hur man ska leva som eremit på Mallorca. Dagens Mallorca är antitesen till detta. Något som min bok också skildrar, säger Mons Kallentoft.
Det torra landskapet och den ibland akuta vattenbrist som orsakas av turismen har också gjort att Mons Kallentoft kunnat föra in ett klimatperspektiv i handlingen. Samtidigt är Kallentoft kluven till dem som protesterar mot de många resenärerna på ön.
– Det finns också något oändligt fascinerande med platser som Magaluf och S’Arenal, där turismen är som värst. Det är intressant att se vilka miljöer som uppstår när hårdhudade entreprenörer försöker bygga något som ska efterlikna människors inre önskningar. Det är en aggressiv attack på sinnena. Samtidigt är det också en spegel.
Mons Kallentoft är inte den enda svenska författare som gjort Mallorca till sitt hem. Jens Lapidus bor sedan en tid tillbaka också i Palma.
– Vi umgås en del och pratar om vad vi ska skriva. Men mest träffas vi för att dricka sprit. Vi brukar börja på Bar Bosch, sedan fortsätter vi till El Camino, en restaurang som drivs av en släkting till Robert Graves. Vi brukar avsluta på Los Rafaeles, ett urspanskt ställe dit bara spanjorer och Palmabor går, säger Mons Kallentoft.
Bland det inhemska litterära arvet märks, förutom Ramon Llull, Llorenç Villalonga, som under 1900-talet blev en av Mallorcas största romanförfattare. Även hans semesterhus i den lilla staden Binissalem, där huvuddelen av Mallorcas vintillverkning sker, har blivit museum. Binissalems raka gator och stenfasader ger en mäktig, tryckande inlandskänsla, till skillnad från de böljande kullarna i Deià. Ingen av Llorenç Villalongas böcker har översatts till svenska. Men museet är väl värt ett besök. Dess koordinator, Carlota Oliva, som är halvsvensk och född i Göteborg, ligger dessutom bakom appen Walking on Words som guidar till en mängd litterära platser på ön.
– Det finns en enorm litterär tradition på Mallorca med många författare som kommit hit. Llorenç Villalonga var ett viktigt nav både för den inhemska kulturscenen och de många tillresta författarna, säger Carlota Oliva.
Den svenska familjen i El Terreno har tömt bilen och mannen kör iväg för att leta en parkering längs de smala gatorna. Tar man en av trapporna därifrån, ner mot havet, kommer man snart till Plaça Gomila.
Det anonyma torget med några pinjeträd, en busshållplats och en telefonkiosk ser inte mycket ut för världen. Mallorcas jetsetliv, som en gång hade sin början i de här delarna av staden, har för länge sedan valt någon annan del av ön. Kvar står förfallna funkisbyggnader som en gång signalerade lyx.
Här, just på Plaça Gomila, utspelade sig ett av de grymmaste kapitlen i Mallorcas historia. Ett minnesmärke vittnar om händelsen: 1691, efter lång tid av förföljelse, brändes 37 judar på bål på den här platsen av den spanska inkvisitionen.
Svenska författaren Anita Goldman kom i vintras ut med boken Om stenarna kunde tala i Palma de Mallorca, en rosad roman baserad på händelserna.
1691 bevittnade 30 000 åskådare det grymma brottet. När vi besöker platsen sitter två män på en bänk framför minnesmärket och dricker San Miguel.
Plaça Gomila, Palma
En kontrasternas plats. Torget där judar brändes av den spanska inkvisitionen vittnar i dag mer om gångna tiders jetsetliv. Bra utgångspunkt för både reflektion och urban exploring.
Deià
Den vackra byn Deià på Mallorcas nordvästkust var en gång tillhåll för många konstnärer och författare, däribland Robert Graves, som ligger begravd på kyrkogården på toppen av berget mitt i byn.
Bar Bosch, Palma
Mons Kallentofts favoritbar är en av de få kvarlevorna från äldre tiders caféliv i Palma.
Valldemosa
Hit kom George Sand med Chopin på 1800-talet. Klostret som de bodde på är i dag omgjort till museum.
Hotel Illa d’Or, Port de Pollença
Hotellet i Port de Pollença där Agatha Christie en gång bodde har en känsla av forna tiders överklass. Port de Pollença, som ligger på norra Mallorca, blev också platsen för ett av hennes mysterier.
Semestern av Emma Straub
Bästsäljare om en långsamt sönderfallande New York-familj som bestämmer sig för att åka till Mallorca.
En vinter på Mallorca av George Sand
George Sand hade det inte lätt när hon reste till Mallorca, långt ifrån storstadens mer liberala attityd till kvinnor som ville slå sig fria.
Om stenarna kunde tala i Palma de Mallorca av Anita Goldman
Svenska Anita Goldmans roman från tidigare i år baseras på de fruktansvärda jude-förföljelser som skedde på Mallorca under 1600-talet.
Gul iris och andra mysterier av Agatha Christie
Novellsamling av den engelska mysteriedrottningen där en av berättelserna utspelar sig i vackra Pollensabukten.
Se mig falla av Mons Kallentoft
Semesterparadiset förvandlat till en febrig mardrömsjakt på en försvunnen dotter. Korruption, droger och hög temperatur.
För fler författarporträtt och tips om böcker som fastnar och blir kvar hos dig, prenumerera på Vi Läsers nyhetsbrev.