Klassikern

Philip Roth: Klassens clown och provokatör

av Yukiko Duke

Hans liv var en berg-och-dalbana. Stora litterära framgångar men även skrivkramp, depressioner och skilsmässor. Vi minns en av vår tids stora romanförfattare Philip Roth.

Året är 1960. På Stanforduniversi­tetet anordnar tidningen Esquire seminariet »Writing in America Today«. Det är fullsatt i auditoriet, publiken sorlar förväntansfullt. De väntar på en författare som vid 27 års ålder har publicerat texter i alla prestige­fyllda litterära tidskrifter. Bara ett halvår tidigare har hans debut, novellsamlingen Farväl Columbus och fem noveller, fått National Book Award i den skönlitterära klassen. När Philip Roth kliver ut på scenen möts han av entusiastiska applåder.

I sitt tal pekar den unge författaren på ett konstnärligt dilemma: svårigheten att skriva trovärdigt realistiskt om en komplex samtid som man knappt begriper själv. Han efterlyser mer nerv, utforskande och risktagande i det skönlitte­rära skrivandet – och menar att många andra författare smitit från sitt ansvar som uttolkare av sin tid: Norman Mailer har försvunnit in i facklitteraturens värld, Bernard Malamud skriver fabler och J. D. Salinger har blivit mystiker. 

20 år efter Stanfordseminariet snubblar dock Philip själv över en berättelse som han inte förmår förstå och göra litteratur av. En ung kvinna, Kathy Boudin, är medlem i Weather Underground, en grupp som inte skyr några medel i sin kamp mot Vietnamkriget. Under ett rån dödar Boudin tre personer och döms så småningom till ett långt fängelsestraff. Philip känner Boudins föräldrar väl och för honom ter sig Kathys radikalisering som helt obegriplig.

Han skriver ett romanutkast om en ung, politiskt radikal kvinna som spränger en byggnad i protest mot Vietnam­kriget. Men romanen vill sig inte och åren går. Varje gång Philip ska skriva en ny roman tar han fram utkastet, men utan att kunna få fason på det. Kanske beror det på att han och Kathy Boudins föräldrar har en liknande bakgrund.

Philip Roth föds 19 mars 1933 i Newark och växer upp i den sekulära judiska stadsdelen Weequahic, som yngst av två söner till försäkrings­agenten Frank Roth och hans hustru Bess. Storebror Sandy visar sig ha konstnärlig talang, medan Philip är en klar författarbegåvning. Föräldrarna, som är av judisk börd och andra generationens invandrare, arbetar hårt för att kunna uppfylla den amerikanska drömmen. Men till skillnad från de övriga föräldrarna i området tvingar de inte sina söner att studera till läkare eller advokater: de uppmuntrar dem i stället att ägna sig åt konsten och litteraturen.

Uppväxten i det konservativa, välmående Weequahic formar Roth som författare. I gymnasiet är han klassens ljus, men också dess clown och provokatör. Han trivs inte med det småborgerliga klimatet i Weequahic. När det är dags för universitetsstudier flyttar han därför till Pennsylvania och sedan till Chicago.

Efter sin masters­examen tar Roth värvning, men ådrar sig en ryggskada och får skrivbordstjänst. Med skrivbordstjänsten följer rätten att fritt disponera en skrivmaskin, vilket ger honom chansen att börja skriva på allvar. Efter två års tjänstgöring i armén begär Roth avsked och börjar undervisa på Chicagouniversitetet. Samtidigt publicerar han sina berättelser  från armétiden i olika tidningar – och hälsas snart som ett stort litterärt löfte. 

Trots att han tidigt lämnar Weequahic, lämnar stadsdelen inte honom. Weequahic är Roths litterära landskap, dit återvänder han ständigt. Stadsdelen blir för honom en sorts symbol för sökandet efter en amerikansk-judisk identitet, men också för förändringarna i det amerikanska samhället. När han växte upp var Weequahic ett väl­mående medelklassområde med en skola i toppklass. Nu är det befolkat av låginkomsttagare och rektorn i skolan bär skottsäker väst.

Weequahic spelar också en viktig roll för Roth när han vill göra kursförändringar i sitt författarskap. Det tycks som om han, genom att låta romanerna utspela sig på en för honom välbekant plats, vågar testa gränserna mer. Hans skrivande går igenom flera utvecklingsfaser genom åren: gränsen mellan fiktion och självbiografi upphävs alltmer och den satiriska ådran blir allt starkare. Romanerna kommer också alltmer att fokusera på manlig sexualitet, det destruktiva i den amerikanska frihets­drömmen och konflikten mellan individ och samhällskonventioner.

I slutet av 1990-talet är det åter dags för Philip att ta hjälp av Weequahic som miljö. Nu vill han försöka göra något av romanutkastet som åkt in och ut ur skrivbordslådan under nästan trettio år. Under denna period har hans liv tett sig som en berg-och-dalbana. Philip har haft stora framgångar med sitt skrivande och bott längre perioder i Europa, men också upplevt flera svåra depressioner och perioder av skrivkramp. Han har genomlevt sitt andra kaotiska äktenskap med den brittiska skådespelerskan Claire Bloom med efterföljande, upp­slitande skilsmäsa. (Det första, som var minst lika problematiskt, var med universitetskamraten Margaret Martinson Williams). Kanske är det detta som gör att han plötsligt ser ett ödesdrama i romanutkastet, Amerikansk pastoral.

I Amerikansk pastoral är huvud­personen Seymour »Swede« Levov, den långe och blonde idrottshjälten från en assimilerad judisk familj. Swede gifter sig med en ickejudisk skönhet, tar över sin fars handsk­fabrik, bosätter sig i en pastoral idyll och gör allt för att leva den amerikanska drömmen. Men Vietnam­kriget delar amerikanerna – även familjen Levov – i två läger. Swedes dotter Merry hatar det amerikanska samhället och sin politiskt naiva familj. Hon ser ingen annan utväg än att bli terrorist. Hennes familj, i synnerhet Swede, förstår inte varför hon radikaliserats och går under av sorg.

Amerikansk pastoral belönas 1997 med Pulitzerpriset: samhälls- och tidsskildringen har en större tyngd och en starkare svärta än i Philips tidigare romaner. Amerikansk pastoral utgör tillsammans med de senare skrivna Gift med en kommunist, Skamfläcken och Konspirationen mot Amerika en av de mest pregnanta romansviter som skrivits om modern amerikansk historia. 

I de sju verk Philip Roth skrev efter dessa romaner har fokus flyttats över till åldrandets smärta. De är välskrivna, men inte alls lika komplexa som romanerna i historie­sviten. Dem borde Philip Roth ha belönats med Nobelpriset för. Under många år sades han också vara en stark kandidat till priset, men hann inte få det. Den 22 maj 2018 avled Philip Roth på ett sjukhus i New York, omgiven av familj och vänner.

Philip Roths litterära syskonsjälar

Saul Bellow 

(1915–2005) Två år innan Roth debuterade, skickade han en av sina noveller till Bellow och fick ett ganska formellt brev tillbaka. Men med åren djupnade vänskapen – trots Bellows ständiga behov av att tävla med sin omgivning.

Läs gärna: Herzog och Regnkungen Henderson.

 

Primo Levi 

(1919–1987) Roth träffade Levi våren 1986, när den italienske författaren besökte London. Om Levi sade Roth att »han inte var den förste koncentrationslägeröverlevaren jag träffade och heller inte det första geniet. Men han var den förste överlevaren som var ett geni«. 

Läs gärna: Är detta en människa? 

 

Illustration: Pia Koskela

Du kanske också gillar