»Böckerna bara väller över mig«

AV: TERRI HERRERA FOTO: MARGARETA BLOOM SANDEBÄCK

Skådespelaren Rachel Mohlins böcker ligger överallt och hon läser huller om buller, hela tiden. Utom när hon skrev på sin debut. Då fanns det inte plats för fler bokstäver.

Hon har varit en constant reader sedan hennes äldre systrar började skolan och hon snabbt knäckte läskoden för att inte hamna utanför. Den första boken Rachel Mohlin läste själv var Sagan om Moses Metare av Beatrix Potter.

– Visserligen imponerade det inte på mina systrar på det sätt jag hade velat, men sedan dess har jag läst, läst och läst.

Hon kan absolut inte göra sig av med böcker, vilket skapar vissa utrymmesproblem.

– Jag har försökt packa ner och strukturera om, men böckerna bara väller över mig. Det ligger böcker överallt. Och jag låter dem välla in.

Självklart får inte alla plats i bokhyllan utan travas lite varstans. De mest aktuella brukar bäras runt i väskan som får följa med på promenader till och från jobb och möten, även om det innebär att hon tvingas bära snett och hänger lite med ena axeln. Och ja, hon läser gärna medan hon går.

– Jag vill luckra upp begreppet bokhylla och låta boken sväva mer fritt.

Föga förvånande älskar Rachel Mohlin också att prata om böcker. Det är så mycket mer spännande än väder, menar hon.

– Att fråga om boktips är en fantastisk icebreaker. Jag är oförutsägbar i mina val av litteratur, mer av en social läsare. Jag läser det jag blir tipsad om, eftersom det för mig närmare personen som gav boktipset.

Vilket är ditt eget bästa boktips?

– Ingenting kan hindra natten av Delphine de Vigan. Den har gjort ett bestående intryck på mig. Även uppföljaren Baserad på en sann historia är fascinerande. Helst ska man läsa båda två i följd. 

Rachel Mohlin beskriver sitt läsande som kondition, något som måste underhållas. Efter ett längre uppehåll måste hon träna upp läsmuskeln igen.

När hade du själv ett längre uppehåll?

– Nyligen, när jag arbetade med min roman Dungen. Att skriva var min största koncentrationsutmaning någonsin. Det kändes som att jag hade ytterst ansvar för alla orden i min bok, att de umgicks på rätt sätt. Så det var överbokat av text i hjärnan. Jag fick till och med svårt att läsa text på tandkrämstuben. 

I somras, när slutmanuset var helt klart, kunde hon efter ett tag börja ta sig an litteratur igen. 

– Jag formligen frossade i bokstäver, läste kors och tvärs i flera böcker samtidigt och ja, jag är nykär i att umgås med andras ord igen. Jag har verkligen ­saknat det fria läsandet.

Är det inte krävande att läsa flera böcker samtidigt?

– Nej, jag har ingen föreställning om hur läsande ska gå till. Just nu har jag fem böcker på gång, jag tycker om att det är så. Jag läser heller inte ut allt, alltid, men oftast. Men boken behöver inte avslutas inom en speciell tidsram. Ibland kan jag hitta en bok jag har påbörjat för flera år sedan och tänka: »Just det, där är du ju! Nu har vi tid för varandra!«