”Resultatet måste bli nån sorts konst”

Isolerad på en gård i Skåne har Klas Östergren mest umgåtts med
spöken och gastar under pandemin. Romanen Två pistoler blev konsekvensen. 

”Historia var mitt favoritämne i skolan, historia är fortfarande mitt favoritämne. När jag för över 20 år sedan fick en förfrågan från SVT om att skriva en dramaserie om Gustav III var utgångspunkten hans äktenskap. Det som då grep mig mest, och som jag av olika skäl kunde förstå, var hans rasande förtvivlan när hans andra son dog. Hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck fanns med, som ett femte hjul i historien, eftersom det var han som rent bokstavligt lär ha sett till att kungen och hans hustru förenades i den äktenskapliga sängen, efter nio kylslagna år. 

Nu är han huvudperson, gammal och skröplig, och sitter vid en piazza i Messa och tänker till­baka på sitt liv, där han efter åren som hovgunstling pekades ut som förrädare och blev landsförvisad. Koleran närmar sig, han vågar inte gå ut. Under året som gått har det inte varit svårt att föreställa sig livet i karantän för 200 år sedan. Jag har också varit isolerad på min gård i Skåne, mest umgåtts med spöken och gamla gastar.

Mina erfarenheter från bråket inom Svenska Akademien har inte varit oväsentliga.

Att berätta om andra är att lära sig något om sig själv. I det här fallet kan jag väl säga att mina erfarenheter från bråket inom Svenska Akademien inte varit oväsentliga. Det här är inte en bok om detta, det vill jag betona. Men lite av det paranoida obehaget har jag naturligtvis använt mig av. Och tvingats se, fast jag trodde att jag var färdig med det. 

Men där min förra bok, Renegater, hade en viss anknytning till sin samtid är det här en alldeles egen historia, som jag skrivit för mitt höga nöjes skull. Jag ville också, även om det låter anspråksfullt, skriva en ­vacker bok. En vackert formulerad bok. Om jag lyckats får andra avgöra. 

Att använda ­människor som en gång levat är inte ­oproblematiskt, även om jag hållit mig till vissa grundfakta. Resultatet måste bli bra, någon sorts konst. Jag behöver bara gå till mig själv: Om jag blev ­omskriven i en dålig bok skulle jag tänka »Hur fan hamnade jag där?«. Skulle jag däremot råka figurera, om än som pajas, i en bok som är ett mästerverk skulle jag förmodligen mest bli smickrad. 

Om Munck fått läsa Två pistoler tror jag han skulle ha riktat en av dem mot mig. Men jag är inte säker på att han hade avfyrat den. Han hade nog mest markerat: »Jag kan skjuta dig din drummel, men för all del … det var ju lite kul också.«

Klas Östergrens roman Två pistoler släpps den 31 augusti 2021.