Boken Stuglandet skildrar det magiska i att bo avskilt, på landet, i enkla hus. Våra stugdrömmar tycks lika djupt rotade i oss som strävan efter modernitet, menar arkitekturskribenten Dan Hallemar.

I Eyvind Johnsons roman Grupp Krilon, överraskar byggmästare Jonas Frid sin Svea med en stuga: »Stugan skulle vara en väg tillbaka till – ja, till något annorlunda.«

Nyckelordet här är annorlunda. »I Annorlunda / där är fyrkanter runda«, som Lennart Hellsing skriver.

En annan stad i Lennart Hellsings geografibok heter Sammalunda. I Sammalunda »är alla lika gamla precis / och lika klädda naturligtvis«.

Hälften av alla svenskar har tillgång till ett fritidshus. Ännu fler tillbringar förmodligen åtminstone en vecka under sommaren i ett.

Resan dit är resan från Sammalunda till Annorlunda. 

Vid stugorna vid Råneälven i Norrbottens län finns även bastu.

När det svenska moderna projektet inleds från 1920-talet och framåt, är en av de starka drivkrafterna att erbjuda människor en väg bort från ohälsosamma miljöer.

Bort från de enkla, fattiga backstugorna, torpen och statarlängorna på landsbygden, men också från stadens bakgårdar med dess ockrande hyresvärdar.

Det här är ett moderniseringsprojekt som rymmer nya ljusa, goda bostäder med badkar och rinnande vatten i städernas utkanter. Men det bär också samtidigt – på ett paradoxalt vis – på en dröm om det enkla livet på landet.

1936 hålls utställningen Fritiden i Ystad. En idémässa för att visa på fritidens betydelse för att »skapa goda, sunda och harmoniska människor«. Då, på 1930-talet, väntade stora delar av landet Sverige ännu på fri tid på sommaren.

Bastedalen i Dalsland, en av alla de stugor i Sverige som står öppna för allmänheten.

Och när den väl kom – de två första veckornas semester kom 1938 – blev det en enda stor akt av frihet. Nu började svenskarna resa ut till enkla, nybyggda hus på landet. Det kan vara en av 1900-talets vackraste rörelser.

Jag brukar föreställa mig den som bilar fullproppade med småländska arbetare på väg ut ur skogen, mot Hallandskusten och ljuset vid en hopfällbar stuga av masonit.

Och samtidigt – i städerna – växer det allra mest moderna fram. Det är en parallell rörelse av enkelhet och modernitet. Av konsumtion och sparsamhet.

Det är som om folkhemmet i skogarna och vid havet etablerar sin egen Mr Hyde.

Domusladans lantlige kusin är den enkla masonitstugan. Annorlunda är en del i idén om Sammalunda. Det är demokratiseringen av fritiden, allas rätt till samma Annorlunda.

Skuleskogens nationalpark. I Sverige finns över 200 öppna stugor där du kan över­natta gratis. ­

Det är en utopisk idé – sedan länge övergiven – som lärde svensken att hon på sommaren har rätt att vara någon annan. Ja, kanske till och med att hon är skyldig att vara det.

I boken Stuglandet – fria övernattningar i skog och fjäll tipsar Kjell Vowles (text) och Moa Karlberg (foto) om stugor som alla som vill får låna, gratis. 

Annons

Dan Hallemar

Arkitekturskribent, som bland annat gör podcasten Staden. Han njuter bäst av sommar­stugelivet om han får arbeta lite i gryningen.