Läs en bok på en eftermiddag?

1. Det tredje ljuset ; Små ting som dessa av Claire Keegan

Översättning: Marianne Tufvesson / Wahlström och Widstrand / 150 sidor

Den irländska författaren Claire Keegan skriver helst i kortromanens eller ­novellens format, men hennes berättelser har samma komplexitet och emotionella bredd som de riktigt stora romanförfattarnas verk. Berättelserna är starkt koncentrerade och vecklar på något ­märkligt sätt ut sig och växer i huvudet på läsaren: Keegan har den där underbara förmågan att få tankar och känslor, allt outsagt som finns mellan människor, att framträda i relief. Nu presenteras hon på svenska med två berättelser. I båda verken är spelplatsen, som alltid i Keegans ­berättelser, den irländska landsbygd där hon själv växte upp i en barnrik, katolsk familj. Det tredje ljuset handlar om en liten flicka, som under en sommar skickas bort av sina föräldrar när hennes mor ska föda barn. Hon kommer, förstår läsaren, från en ganska miserabel tillvaro: en familj där fadern super och spelar och modern ­kärlekslöst uppfostrar en växande barnaskara. Det barnlösa par som tar emot ­flickan över­öser henne däremot med kärlek och en uppmärksamhet hon inte är van vid. Men dagen då hon måste återvända närmar sig obönhörligt. I Små ting som dessa skriver Keegan fram en av Irlands stora, oförlåtliga skamfläckar, den katolska kyrkans behandling av unga, ogifta mödrar. Tidigt en morgon ska kolhandlaren Bill Furlong leverera en last kol till det lokala klostret, där det sägs finnas ett tvätteri där unga kvinnor utifrån arbetar. När Bill möter en grupp av dem, blir han upprörd över det eländiga tillstånd de befinner sig i. Hur ska han agera? Läs och möt en av Irlands intressantaste unga röster.

2. En kvinnas frigörelse av Édouard Louis

Översättning: Marianne Tufvesson / Wahlström och Widstrand / 112 sidor

Den franske författaren Édouard ­Louis har under flera år personligt och starkt skrivit om könsroller och sociala orättvisor i det nutida Frankrike. I sin första bok, Göra sig kvitt Eddy Bellegueule, gjorde författaren upp med sin uppväxt i en nedgången bruksort i norra Frankrike. I den andra boken, den rasande Vem dödade min far, skildrade han hur fadern, en klassamhällets förlorare, miste jobb, stolthet och så småningom även sin hälsa. Nu har turen kommit till modern att bli porträtterad. I En kvinnas frigörelse får läsaren möta den unga, ensamstående tvåbarnsmamman som förälskar sig i en charmig, uppmärksam man. Vad bryr hon sig väl om att hela hans släkt består av tillfällighetsarbetande alkoholister och våldsbenägna fängelsekunder? De två gifter sig och får Édouard, därefter ett tvillingpar. Familjen går från att ha varit fattig till att leva i misär. Parets relation spårar ur, mannen börjar supa och våldet ligger hela tiden under ytan i hemmet. Ofta drabbar det Édouard, den alltför feminine pojken. Han försvinner tidigt bort från hemmet, studerar, blir klassresenär. Men när fadern går ner sig på allvar, reser sig den hunsade modern mot alla odds. Med stor medkänsla – och inte så lite stolthet – skildrar Édouard Louis moderns väg mot ett nytt, mer värdigt liv i Paris. Sällan har väl destruktiva samhällsmekanismer och det sociala arvet skildrats så skoningslöst och välformulerat som i Édouard Louis böcker! Hans förtvivlade, intensiva, engagerade sätt att skriva gör att hans böcker är helt omöjliga att sluta tänka på.

3. På flodens botten av Jamaica Kincaid

Översättning: Madeleine Reinholdsson
/ Tranan förlag / 118 sidor

Det är många som har lärt sig att tycka om Jamaica Kincaids salta humor, gnistrande vackra prosa och orädda blick på tillvaron. Den här novellsamlingen är hennes debut, utgiven på engelska 1983. Som läsare häpnar man över hur mogen och klar hon är. Blicken och stilen finns där, Kincaids två huvudteman likaså: uppväxten på en fjärran ö tillhörig det brittiska imperiet och den komplicerade relationen mellan mor och dotter. En relation som ofta är en Kincaid-metafor för den såriga relationen mellan kolonialland och koloniserade länder. För er som inte har läst Kincaid är det en strålande bok att börja med. Och vi som redan tycker om Kincaid har nu möjlighet att möta den unga författaren..

4. Löpa varg av Kerstin Ekman

Bonniers / 150 sidor

Efter att under tio år främst ha skrivit litterära biografier och civilisationskritiska essäböcker, har Kerstin Ekman nu återvänt till romanen som genre. De senaste årens skrivande går dock tydligt att spåra i det nya verket, som är en riktig romanpärla om människans förhållande till naturen. Här möter läsaren den 70-årige pensionerade jägmästaren Ulf, en läsande och filosoferande man. I över 15 år har han varit självklar jaktledare i sitt jaktlag i Hälsingland, men nu märker såväl hans hustru som jaktkamraterna att något har hänt: Ulf har tappat lusten till jakten. När han ser en ståtlig varghanne på nära håll, ställs hans tillvaro på sin spets. Var har han egentligen sin lojalitet – med vargen eller med jaktlaget? Vilken fröjd det är att läsa Ekman! Få författare kan med samma känsla för språkets nyanser måla upp såväl inre som yttre landskap. Med sin fingertoppskänsla för replikföring låter hon jägmästaren i kärva, eftertänksamma meningar berätta om sin förändrade syn på livet – och läsaren njuter i fulla drag.

5. Jordens sorg av Éric Vuillard

Översättning: Maria Bodner Gröön / Lind & Co

Éric Vuillard har med stor framgång mutat in ett alldeles eget område mellan essän och den historiska romanen. Han skriver fängslande, med starkt framåtdriv, men alltid på basis av en mycket noggrann research. Vuillard fick sitt stora internationella genombrott med Dagordningen, en redogörelse för hur Hitler lyckades knyta den tyska storfinansen till sig. Den här gången sätter han strålkastarljuset på The Wild West Shows, Buffalo Bill Codys spektakulära Vilda Västern-föreställningar som drog tusentals åskådare i USA och senare även turnerade i Europa. Med återhållen ilska visar Vuillard fram det upprörande i att en nationell tragedi – den vite mannens övergrepp på den amerikanska urbefolkningen – förvandlades till cirkusnummer. Buffalo Bill får den store siouxhövdingen Sitting Bull att förnedra sig i showen genom att paradera, men ödets ironi är att cirkusägaren själv slutar sina dagar på ett liknande vis.

Sugen på fler tunna böcker? Här är 331 verk under 250 sidor.