»I dag skäms jag över att jag skämdes«

Berättat för Annina RabeFoto Martin Stenmark

Våldets historiaav Édouard Louis är en skakande berättelse om när en älskare förvandlas till en förövare. Priset var våldsamt högt.

»Jag hade just skrivit färdigt min första roman Göra sig kvitt Eddy Bellguelle och börjat skriva en ny roman om kärlek. Den skulle handla om en kärlekshistoria som min pappa hade i sin ungdom och hade berättat för mig om när jag var liten. Men på julaftonskvällen 2012 blev jag rånad och våldtagen av en man jag haft ett romantiskt möte med.

Plötsligt började jag skämmas för att jag skrev om kärlek. Jag la den romanen på hyllan och började skriva en ny bok om den där händelsen. Det var som om den påminde mig om allt det våld som formar våra liv. Hur skulle jag kunna skriva om någonting annat?

Våldet är fundamentet i vilka vi är. Alla föds in i samhället som något: arab, jude, kvinna, bög, arbetarklass… Klassamhället driver människor som är i underläge att ge sig på varandra. Om man ser på vilka som sitter i fängelse för mord, rån eller våldtäkt så är de flesta av dem fattiga människor som har begått våld mot andra fattiga människor. ’Våldets historia’ handlar om en man från en utsatt del av samhället – fattig, bög och arbetarklass. Samhället stjäl allt från arbetarklassen: deras pengar och deras kultur.

Det enda de inte kan stjäla är deras kroppar. Det är inte så konstigt att det odlas en stark maskulinitetskultur inom arbetarklassen.

En del läsare blir provocerade av att jag försöker förstå min förövare, och att det till och med finns ögonblick av ömhet mellan oss. Men jag ville försöka förstå vad som hände den där natten och berätta den sanna versionen av det.

Vi bygger så mycket fiktion i våra liv för att undvika verkligheten. Den som var våldsmannen den där natten var förstås han: han våldtog mig och försökte döda mig. Men jag bidrog också med våld till det hela. När vi först möttes var det jag som var i överläge.

»Smärta är odiskutabelt, och därför handlar mina böcker mycket om det som gör ont.«

På den tiden skämdes jag mycket över var jag kom ifrån, jag försökte på alla sätt dölja det genom att låtsas att jag var från bourgeoisin. Och det var den personen som min förövare, en fattig arab, såg den där natten. Idag skäms jag över att jag skämdes.

Jag tror på en objektiv sanning och det är smärta. Smärta är odiskutabelt, och därför handlar mina böcker mycket om det som gör ont. Från min pappas förstörda rygg efter ett liv av fabriksarbete till min egen söndertrasade kropp efter våldtäkten.

Jag vill hitta ett sätt att skriva om det absolut sanna. Det finns en våg av andra författare just nu som gör det jag försöker; Ta-Nehisi Coates, Svetlana Aleksejevitj eller Karl Ove Knausgård till exempel. Sanningen är störande för många läsare, men en litteratur som inte stör behöver inte finnas om du frågar mig.«

Ursprungligen publicerat i Vi Läser 6, 2017