Kattpromenaden
Försök styra över en katt en stund innan du slår upp ”Kattpromenaden”. Då är du i perfekt känsloläge för den här läsupplevelsen sedan. Det är en tvådelad bilderbok vi pratar om, ovanligt omfångsrik med sina 64 sidor. Den har två huvudpersoner: En människa och katt. Det är dags för promenad. I den första delen av boken sker den här promenaden på människans villkor. (Eller ja. Det är i alla fall tanken. Men det blir ju som det blir med den saken, i sällskap av en katt.) I den andra delen av boken är det istället katten som får bestämma över promenaden. Hur ska det gå, egentligen? Hon vill ju inte ens gå där det finns vägar, och verkar inte bry sig det minsta om när mörkret faller i skogen?!
Den stora upplevelsen här (förutom själva humorn i maktkampen med katten) är bilderna. Sara Lundbergs färger är otroliga, och uppslaget där människan ramlat och tjurigt ligger på rygg bland ormbunkarna och blir utstirrad av sin katt är något alldeles extra. Det känns lyxigt. Att boken är så tjock. Att bilderna får breda ut sig. Att texten vackert får finna sig i att komma lite i skymundan bakom maffiga stjärnhimlar och spirande lövträd och växlande väderlek.
