Hennes sista andetag
Nu tycker jag ju illa om grottor från början. Finns det något mer klaustrofobiskt? Men den dumma, dumma Tess (varför är folk i deckare lika ogenomtänkta som folk i skräckfilmer?) som också har svårt för trånga utrymmen ska naturligtvis in i ett
grottsystem tillsammans med sin bästis som förstås är äventyrare, just för att Tess ska lära sig att hantera sina fobier. Helt fel, om ni frågar mig. Fobier ska man respektera (ja, höjder är också farliga!). Och givetvis dyker det omedelbart upp en obehaglig karl i grottmörkret och allt går åt skogen. Det är inte oförglömligt, bara vansinnigt spännande underhållning med krypande i läskiga, mörka gångar. Och sedan är ingenting alls som man trodde!
Tips: Lotta Olsson
Översättning: Anna Rosenberg
