Tredje, och sista, romanen om Bjørn Hansen
Varför ska man bry sig om en grinig typ som Bjørn Hansen? Jo, därför att den norska litteraturens grand old man, Dag Solstad, skriver fram honom på ett så varmt, inkännande och roligt sätt. Bjørn lämnar helt plötsligt fru och barn och flyttar ihop med sin älskarinna i Kongsberg. Där arbetar han som stadskamrer tills han en dag ledsnar på allt. Då sätter han sig i en rullstol, simulerar förlamning och drar sig undan samhället. Men sanningen hinner i kapp honom och han döms för försäkringsbedrägeri. Här, i den tredje, fristående delen, har den 77-årige anti-hjälten sonat sitt brott och lever ett isolerat liv i Oslo, mer grinig och deppig än någonsin tidigare. Men han finner tröst i sitt stora bibliotek, i döda författares sällskap. Då söker hans svärdotter upp honom och meddelar att sonsonen Wiggo – som Bjørn aldrig träffat – ska plugga i Oslo och kommer att flytta in hos sin farfar.
Översättning: Lars Andersson
Tips: Yukiko Duke
