Spökjägare
Efter några ungdomsböcker tar Martin Jern sig an mellanåldern och spöken. Holly och lillbrorsan Elvir får hastigt flytta till sin faster Ingrid när deras pappa läggs in på psyket. De är vana vid att pappan försvinner på grund av sin sjukdom, men de har inte träffat sin faster på flera år. Eller varit i hennes föräldrahem där hon bor, givetvis med ett rum barnen inte får gå in i. Allt är upplagt för en klassisk spökhistoria, och i Martin Jerns händer blir den både skitläskig och väldigt rolig. Han har exakt tonträff i sin dialog, skriver karaktärer som är spännande och drastiska istället för bara snällt tillrättalagda, och så skräms han faktiskt på riktigt. När kommer del 2? Imorgon? Hoppas! Jag saknar redan Hollys perfekt drypande cynism.