Gatan
Det är fint när oförtjänt bortglömda litterära verk som Ann Petrys roman Gatan får en ny chans att möta läsare. När den kom ut 1946, var det den första roman skriven av en svart kvinna som sålde i mer än en miljon exemplar. Vad var det som gjorde den så sensationell – och som än i dag gör den så läsvärd? Jo, det är förstås den gripande skildringen av huvudpersonen Lutie, en ensamstående svart mor, och hennes desperata kamp för att få tillvaron att gå ihop. Men det är också den levande skildringen av Harlem på 1940-talet, lika mycket fristad som fängelse för de svarta. Ann Petry (1908 – 1997) visste vad hon talade om. Själv växte hon upp i en liten stad i Connecticut, som en av stadens femton svarta invånare. Hennes far drev stadens apotek och modern hade hårsalong: de var respekterade. Det var först när Petry flyttade till New York, som hon på allvar upplevde hur djupt rotad rasismen var i det amerikanska samhället. Hon skrev om den som journalist, men kände sig ständigt frustrerad över att Inte till fullo kunna skildra rasismens konsekvenser. Det var då hon skrev Gatan: hennes smärta, sorg och vrede över sakernas tillstånd gör romanen till stark läsning.
Översättning: Olof Högstadius
Tips: Yukiko Duke
