Den 7 oktober är det dags igen – då tillkännages Nobelpriset i litteratur. I år går priset till en norrman. Eller Maryse Condé. Om det inte blir Anne Carson.

Tidigare har Vi Läser delat med sig av kandidater till Nobelpriset. Häromåret listade vi sex heta kandidater, varav en av dem fick priset. Och i fjol gissade vår chefredaktör Jonas Eklöf rätt.

Så här resonerar vi inför årets tillkännagivande. Det finns (fortfarande!) flera heta kandidater födda på 1930-talet – men listan blir av naturliga skäl kortare för varje år som går (t ex gick Nawal El Saadawi bort i mars i år). Men fortfarande har Akademien förmodligen en handfull 30-talister på sin lista, varav merparten funnits med länge i diskussionerna. Ismael Kadare, Don DeLillo, Joyce Carol Oates, Hélène Cixous, Maryse Condé, Thomas Pynchon, Ko Un (mer om honom senare) … Men de två hetaste namnen har länge ansetts vara den 91-årige syriske poeten Adonis, boende i Paris, och kenyanen Ngugi wa Tiong’o (bonus-info: han har en svensk son). Vårt intryck är dock att deras namn inte figurerar lika flitigt i förhandssnacket i år. Så lät det i för sig även inför 2007, när Doris Lessing till slut fick sitt pris.

Svenska Akademien har ofta återkommit till begreppet vittneslitteratur. Svetlana Aleksijevitj var en mästerlig representant för genren, om man kan tala om en sådan. Bland tidigare pristagare hittar vi vittnesförfattare som Primo Levi, Imre Kertész, Doris Lessing och J.M. Coetzee. Efter att Nobelförfattarna ”vittnat om” apartheidtiden och nazisternas och kommunisternas härjningar så kan priset i år gå till en författare som borrat djupt i Kenyas bittra och blodiga 1900-talshistoria, nämligen just Ngugi wa Tiong’o. Då skulle motiveringen kunna gå i stil med: ”En oöverträffad meditation över en misslyckad avkolonisering”.

Dags för en litteraturteoretiker?

Under de senaste åren har Svenska Akademien inte gjort någon hemlighet av att man velat bredda definitionen av vad god litteratur kan vara. Priserna till Svetlana Aleksijevitj och Bob Dylan är uttryck för det. Fortsätter det i år? Kan det bli en akademiker eller litteraturteoretiker? Här är en trio som mycket väl kan komma i fråga: Anne Carson, Julia Kristeva eller Hélène Cixous. Vill man dra tanken till sin spets – då pratar vi kanske om en litteraturkritiker. Giganter som Marcel Reich-Ranicki och Harold Bloom (så sent som 2019) är döda, men vad sägs om ”Queen of Mean” Michiko Kakutani? – en uppfriskande tanke!

Vad sägs om en manusförfattare? Brittiska kulturjournalister lyfter gärna dramatikern Tom Stoppard, som förutom hyllade pjäser även är upphovsman till Shakespeare in love. Lite kul, men – nä.

Tidigare pristagare

2020 Louise Glück
2019 Peter Handke
2018 Olga Tokarczuk
2017 Kazuo Ishiguro
2016 Bob Dylan
2015 Svetlana Aleksijevitj
2014 Patrick Modiano
2013 Alice Munro
2012 Mo Yan
2011 Tomas Tranströmer
2010 Mario Vargas Llosa
2009 Herta Müller
2008 Jean-Marie Gustave Le Clezio
2007 Doris Lessing
2006 Orhan Pamuk
2005 Harold Pinter
2004 Elfriede Jelinek

De senaste åren har Svenska Akademien tagit hjälp av en extern kommitté – en väldigt omdiskuterat beslut – hur stort inflytande hade den egentligen? Omöjligt att säga. Men det vore konstigt om den inte haft något inflytande. Vad betyder det för årets pris, när kommittén är ett minne blott? Vilka författare kommer nya ledamöter som Anne Swärd, Ellen Mattsson och Tua Forsström att argumentera för? Vår magkänsla säger: Maryse Condé. Det är förstås omöjligt att för oss som utomstående bedöma vilken skillnad en enskild ledamot kan göra. Men skulle till exempel Kazuo Ishiguro och Bob Dylan prisats om inte Klas Östergren suttit där han satt – på Ulf Lindes gamla stol nummer 11? Vi har ingen aning. Men bakom dessa två tillkännagivanden kan vi ana hans inflytande …

Minns du akademiledamoten Anders Olssons youtube-video, producerad av Nobelstiftelsen, som blev viral 2019? ”Previously we had a more, let’s say Eurocentric perspective of literature … also, it was much more male-oriented. Now we have so many female writers that are really great.” Då vår det nog många (inklusive oss på redaktionen) som tänkte: ”aha, en ledtråd!” Men vem fick priset? Peter Handke! Olssons inflytande under de senaste åren kan dock inte överskattas. Kan hans fina bok Tankar om läsning från 2015 ge oss en ledtråd? Precis som flera andra ledamöter är han svag för Proust och annan fransk litteratur. Men efter Modiano och Le Clézio – inte kan det bli en fransman igen? En fransyska då? Nina Bouraoui har många svenska anhängare.  För drygt tio år sedan skrev en recensent: »Om Nina Bouraoui om sådär 20 år tilldelas Nobelpriset … bör intet ögonbryn höjas.» Dagens Nyheter klämde i med: » … det finns ingenting som hindrar henne från att så småningom nå hela vägen upp till Nobelprisklassen.»  Nina Bouraoui är verkligen en mästerlig författare. Man läser hennes romaner som i ett rus.

Ännu en kanadensare?

Ända sedan Horace Engdahl sa det där om att amerikaner skriver övertydliga romaner (eller hur han nu uttryckte det) har den ”amerikanska frågan” återkommit som ett höstlöv om … hösten. Kanske trodde många att det skulle lugna sig efter Bob Dylans pris. Det har snarare förvärrat situationen (och inte blev det bättre av att den ack så populäre Philip Roth gick bort 2018). Vill Akademien jävlas med jänkarna kan de ge priset till ytterligare en kanadensare (efter Alice Munro). Eftersom Anne Carson prenumerarat på topplaceringar på vadslagningslistorna – med Margaret Atwood inte långt efter sig – är det inte alls omöjligt. Men visst finns det gott om författare i USA som mycket väl kan prisas: Marilynne Robinson, Jamaica Kincaid (född på Antigua), Lydia Davis och Thomas Pynchon, för att bara nämna fyra.

Knut Hamsun tilldelades Nobelpriset 1920 och åtta år senare gick det till Sigrid Undset, men efter det har de stackars norrmännen kammat noll. Dessutom dog Nordens främste novellist, Kjell Askildsen (född 1929), så sent som i september. En annan norrman som ligger bra till är dramatikern Jon Fosse (som du möter i vårt nästa nummer!). Ja, och så finns förstås den oefterhärmliga Dag Solstad. För att inte tala om Karl Ove Knausgård! Efter att vi hört i tur och ordning Anders Olsson, Per Wästberg och Kristina Lugn lovsjunga Knausgårds författarskap i samband med att han mottog Svenska Akademiens nordiska pris 2019, förstod vi att han har många anhängare bland ledamöterna. Vi tror faktiskt att han ligger riktigt bra till. Men precis som vi skrev om Olga Tokarczjuk 2019: Knusgård kommer att få priset – men förmodligen inte i år. Har vi fel på samma sätt även detta år?

Tänk om en poet skulle få det för andra året i rad? Efter att Tomas Tranströmer (2011) fick det så dröjde det precis tio år innan en poet prisades igen, förra årets Louise Glück. Vi får gå tillbaka till 1995–1996 för att hitta två poeter i rad: Seamus Heaney och Wislawa Szymborska. Adonis har vi redan nämnt. Koreanen Ko Un låg under många år bra till. Men efter allvarliga #metoo-anklagelser är det få som nämner honom i år. Men det är klart – Akademien visste att 2019 års pristagare, Peter Handke, var ett ytterst kontroversiellt val – vilket inte hindrade dem … Polacken Adam Zagajewski var en fantastisk och förhållandevis tillgänglig, poet. Han låg på listorna under många år, men gick bort i mars i år. Kanske har det där tåget med ”tillgängliga poeter” (till vilka Glück kan räknas) gått?

Populärt eller finlitterärt?

Varje år har sina ”folkliga kandidater”. Som Haruki Murakami och Joyce Carol Oates. Chimamanda Ngozi Adichie skulle vara ett uppskattat val i många läger. Och inte alls orättvist. (På tal om folklighet. Tydligen tycker vår avgående statsminister Stefan Löfven att Astrid Lindgren ska få priset – trots att hon är död. Kan det verkligen stämma?)

Vill Akademien tillfredsställa mer finlitterära kretsar så satsar man på någon av följande herrar: spanjoren Javier Marias, ungraren Laszlo Krasznahorkai, rumänen Mircea Cartarescu eller den extremt produktive argentinaren César Aira. En kvinna är värd att nämna i sammanhanget: Ryskan Ljudmila Ulitskaja, utgiven på samma finsmakarförlag som Svetlana Aleksijevitj (Ersatz), vars märkliga roman Daniel Stein kom ut på svenska så sent som i år. Laszlo Krasznahorkai har med största sannolikhet flera hängivna anhängare i börssalen, men vår gissning är att han är en vattendelare. Då är förmodligen César Aira ett mer gångbart namn i år. Det skulle även vara en tröst för landet som ”rånades” på ett Nobelpris, eftersom Borges (eller Ernesto Sabato!) fick något Nobelpris.

Klockan 13.00 den 7 oktober öppnar den ständige sekreteraren Mats Malm dörrarna i Börssalen. En minut senare vet vi vem som är årets Nobelpristagare i litteratur: ”Och priset går till ….” Vad tror du?

I nästa nummer av Vi Läser fortsätter vi vår uppskattade tradition med ”Nobeldagboken”. Efter Per Wästberg, Sara Danius och Anne Swärd har turen nu kommit till Ellen Mattsson. Dags att prenumera?

Annons
prenbild-5-nr-499-kr

erbjudande

Prenumera på Nordens största bokmagasin

För bokälskare, av bokälskare